Aftonbladet – 30 september 1864, sida 2

med berthe af rika svarta spetsar och på hufvudet, för öfrigt prydt med grisdelina plymer och Isvarta spetsbarber, det präktiga diademet af perlor och camter; hvilket burits af hennes fru moder, dåvarande vicedrottningen af Italien, med den värdighet och behag, som nu tillika med diademet gått i arf till hennes dotter. H. M. konungen förde prinsessan af Wales, som gör fullkomligt skäl för sitt rykte såsom en af nutidens skönaste furstinnor. Prinsessan bar en balrobe med hela nutidens vidd och lärgd, af rosenrödt gaze, rikt draperad med dyrbara hvita spetsar. Gnistrande juveler prydde hals och barm och en krans af hvita blommor, blandad med juvelknoppar. hvilade på det mörka håret, klädt å chignon och med två långa lockar nedfallande på skuldrorna. H. D. hertigen af HolsteinGliäcksburg förde H. M. drottningen, som ätven bar en bal-robe af gaze af hög vattengrön färg, kanske den der farliga, men i så fall betydligt mildrad af dubbla höga garneringar af de präktigaste hvita spetsar. Halsband och broche m. m. af strålande juveler täflade i glans med dem, som här och der sammanhöllo en krans af hvita liljor på hufvudet. H. K. H. hertigen af Östergötland förde H. K. H. hertiginnan af Dalarne. iklädd en ljusblå robe af gaze, garnerad med hvita spetsar af högt värde och en krans afljusröda blommor i håret. — Något gracieusare eller luftigare än dessa så att säga skyar af gaze och spetsar kan man icke se. De öfriga damerna täflade i moderna och dyrbara toiietter och kan det ej vara någon indiskretion att nämna lady Spencer såsom en både till skönhet och toilette värdig dame dhonneur åt hennes höga prinsessa. Herrarne voro, såsom redan är bekant, alla civilt klädda, enligt bruket vid hofvet i London, ehuru de engelska sjöofficerarnes uniformer utgjorde derifrån ett afbrott. De främmande prinsarne buro blåa bandet på hvit väst. Sedan H. M. konungen öppnat balen med en vals, i hvilken H. M:t förde H. K. H. prinsessan af Wales, H. K. H. prinsen af Wales förde H. M. drottningen och H. D. prinsen af Gliicksburg förde H. K. H. hertiginnan af Dalarne, fortsattes dansen, hvaruti de främmande höga personerna deltogo med hela lifligheten af sin ålder, och slutades balen med en stor cotillon, som anfördes af H. K. H. prinsessan af Wales, med H. M. enkedrottningens vakthafvande kammarherre Amir nceff till kavaljer, och deruti engelska och danska flaggor utgjorde belöningsoch igenkänningstecken. Kl. 11 gingo gästerna till soupern, som var serverad i nedra våningen i galleriet och de fyra nästgränsande rummen. Den. som vid tillfället tagit plats i öfra galleriet vid ett af mellanfönstren till stora trappan, hade ett skådespel af den mest öfverraskande art, då den lysande samlingen passerade den präktiga trappan, ett skådespel, hvartill väl något liknande vid en eller annan af våra stora dekorationsoperor förekommer, men der endast sken och bild, då här var sanning och verklighet. D. K. H. prinsens och prinsessans af Wales skål föreslogs af H. M. enkedrottningen sjelf vid den kongl. taffeln och af hofmarskalkar och kammarherrar vid de öfriga. Så långt utrymmet medgifvit var till festen inbjudet hvad för närvarande kunde vara tillgängligt af börd, skönhet, samhällsställning samt litterär och estetisk utmärkthet, hvarvid må kunna nämnas fyra engelska tidningsreferenter, allt till ett antal af något öfver 300 personer, och hade Hennes Maj:t såsom en verklig Chåtelaine du vieux bon temps äfven inbjudit ställets autoriteteter och åtskilliga Stockholmsboer, som deromkring uppslagit sina bopåar för sommaren. Med sin vanliga. på en gång upphöjda och hjertliga uppmärksamhet, uppfyllde den höga värdinnan sitt sällskapsåliggande så att hon glömde ingen och förband alla, från de mest framstående till de yngsta, de engelska sjökadetterna. hvilka ofta måd glad öfverraskning emottogo uttrycken af en så hög och huld omsorg. Kl. omkring 1 på natten slocknade de sista lamporna och lemnade åter det gamla slottet med sina terrasser, aller, bosqueter och lundar i nattens vanliga mörker, hvarutur de med häpenhet och omornade minnen från fordom nyss blifvit uppväckte af festen, som. lik Atterboms fjäril till sin ros, tillropat dem: vakna, vakna! se det dager är!