Aftonbladet – 30 september 1864, sida 2

om mig, svarade lady Vandyck likgiltigt. Men hör på min mor, ni måste tänka på framtiden. Naturligtvis skolen I båda vända er till mig i fall som detta. Verlden skall aldrig säga att Marie Vandyck låtit sina föräldrar ida brist. Kanske ni båda kunde komma och bo hos mig, men — hon rodnade lätt — jag måste först fråga hvad sir John Pryse tänker om saken. Gör det icke, jag ber dig. Hvarföre skall en främling stå mellan barn och föråldrar? Ah — förlåt mig, Marie, men jag tycker ej om den mannen. Marie smålog medlidsamt. Jag beklagar, att vi härnti äro af olika åsigter?, sade hon, men den mannen har stort inflytande i parlamentet och har åt mig bevarat hela min förmögenhet, hvilken jag kanske som enka efter konung Karls gunstling eljest torde hatva förlorat. Jag beklagar detta förhållande så mycket mera som sir John Pryse på tionde dagen efter denna skall blifva min make.? Din make?? upprepade Lettice osäker om hon hört rätt. Det tyckes förvåna er, min mor, men det är det oåktadt ett faktum! Mitt första giftermål var efter hennes majestäts val; mitt andra är efter mitt eget. Medan ni hemtar er efter denna för mig föga smickrande förvåning, skall jag uppsöka min trolofvade.? Och lady Vandyck lemnade rummet med stolta steg. Hon återkom stödd på sin brudgums arm. Lettice satt qvar der hon lemnat henne, utan att ens hafva sett upp eller rört sig ur stället. Nu uppsteg hon emellertid och bes traktade ifrigt sin blifvande någ, på hvill ken hennes dotters framtida lycka skulle bero. Hon slog ned ögonen och suckade. Sir John, jeg har förklarat allt för min mor, helsa på henne, jag ber?, sade lady Vandyck, som om hon velat kasta en slöja af sin een värdighet omkring sin moders ringhet. Och sir John Pryse var nog nedlåten att kyssa den lilla skrynkliga handen. Forts. följer