Aftonbladet – 28 september 1864, sida 3

1I för afsigt att lugna allmänheten för de, såIf som vådliga ansedda, eldoch luft-maskini nerna?. I början nemligen, var den stora a allmänheten icke nog vågsam att vilja medII följa på ångbåtsresor, och längre fram, seildan den blifvit väl vand att fara på ångel fartyg af trä, började den ånyo tveka och g I betvifla säkerheten hos fartyg, byggda af r I jern. n ! Emellertid verkade Ampbhitrite att flera , I ångfartyg snart blefvo behöfliga, och bruksI patron Owen byggde sådana, dels för egen t räkning, dels på beställning. Man berättar, -Jatt han en gång skulle föra arfprinsen Oscar till Gripsholm för att visa hvad med ångJI båt kunde uträttas. Denna resa ansågs r kanske då lika företagsam och oväntad som engelska ångfartyget Great Westerns första resa till Amerika 20 år sednare: också inträffade, trots alla försigtighetsmått, att någonting i maskinen, på återvägen, gick sönder, så att prinsen måste låta ro sig den sista milen. Detta visar, att maskinerna, såväl som deras skötsel, då ännu voro högst ofullstän-I diga och att den ihärdige tillverkaren hade r mycket att göra för att förbättra sjelfva arI betet samt inöfva maskinister, eldare och tläfven betälhafvare på denna egendomliga sorts fartyg. Ännu långt sednare voro ma-) skindelarne icke så släta och jemna och väl -I hoppassade som de nu för tiden äro, och flera bland dem, såsom vefstakar, balanser, ; hjulaxlar, ångrör, tvärstycken och sjelfva Jånglådan på pannorna, voro till och med Ifärfärdigade af gjutjern i stället för af smidt Ijern eller plåt, som de numera äro. Maskinerna voro i följd häraf icke synnerligen dyrbara, och ehuru tillverkarens förtjenst möjligen var större än den nu är, så kostade och de äldre ångfartygen icke mera än att de gåfvo en betydlig afkastning och snart betalade igen det första kapitalet. Så var dock icke fallet med de tre nyssnämnda, nästan endast på försök byggda fartygen, utan endast med dem, som, på grund af den inhemtade erfarenheten, byggdes strax före och efter 1820. Bland dessa voro: Upsala (Gamla Upsala) om 22 hästars kraft, bygdt för brukspatron Owens egen räkning, som gick på Upsala och sades inbringa hela veckoallö TT Ferrer FP (PR RH öningen för verkstaden, samt Yngve Frey, som i nära 30 år gick med fördel för sina egare. Då de företagsamma invånarne i Norrköing fingo veta, att ett ångfartyg kalladt Stockholm, år 1821 tillagades för att täfla med deras på hufvudstaden seglande slupar och jakter, köpte de en på stapeln stående galeas, läto deruti insätta en af Owens oscillerande maskiner om 22 hästkrafter och satte detta fartyg i gång, genom Södertelge kanal, mellan Norrköping och Stockholm. Men detta fartyg, äldsta Norrköping, var nära 11 fot djupgående och styrde ieke väl samt rymde icke ved för mera än en half dags gång i sender, och det behöfdes dock minst 2 långa sommardagar för den 26 mil långa resan, så långsamt paddlade detta fartyg åstad. Hösten 1821 gjordes en sådan resa, : som började på tisdagsmorgonen och slu-: tade på torsdagseftermiddagen. Första natten tillbragtes i Rågsundet i Nyköpings skärgård och den andra i Södertelje kanal. Ved intogs dessutom i Oxelösund och vidj: Bokö, men ingenting gick sönder i maskinen och fartyget var icke ens på grund un1 der hela färden, hvilket var något ovanligt och skulle betraktas ännu mera så, i följd af fartygets stora djupgående. Blott emel-: lanåt stannades maskinen, troligen för att hjelpa något lager, då den liflige kaptenen, på efterfrågan hvad som var å färde, svarade med ett litet tal, vanligen så lydande: Hör I passagerare, ge er tillfreds, för vi håller bara på att samla ånga, men det skall bära af med ens gående gång.? Om detta fartyg berättas någonting. besynnerligt, neml. att det, på resa till Norrköping, en natt, utanför Näfveqvarn, började styra något snedt, och då utkiken anmälde sig för en stund sedan hafva hört någonting lumsa i sjön, så stannades farten, och man blef varse, att fartygets ena hjul fallit af axeln och gått förloradt. En resa mellan Norrköping och Stockholm betraktades den tiden som en mycket lång gjöfärd, och att komma lyckligt fram, utan svårare äfventyr, ansågs såsom någonting verkligt märkvärdigt. Då vädret var vackert, stod största delen af dagen en bål på fensterkappen, omgifven af glas och sångare. Vid vedlastandet fick man gå i land och leka i det det gröna, och nätterna medförde äfven sina lustiga äfventyr för de dervid ovana passagerarne af alla stånd och åldrar, som måste ?undanstufva? sig två och två i bredd, i två bäddar öfver hvarandra, uti de små, salongen omgifvande hyttorna. Någon mathållning ombord fanns icke, utan hvarje familj medförde sin väl försedda matsäck samt bjöd derur sina vänner eller ombord förvärfvade bekanta. ör de flesta torde emellertid den långa ärden blifvit mer eller mindre enformig; hvarjemte den äfven framkallade en sorts äfventyraroch öfversitteri-anda hos den manliga delen af passagerarne, hvilka, då de, efter utståndna faror och mödor?, slutligen landade på något ställe under vägen, hade en liten känning af de fordna vikingarnes håg och lust att utföra ?strandhugg? 0. 8. Vv. mot de ?vekliga landkrabbornu?. Så t. ex. inträffade, då Norrköping en afton under färden till Stockholm lade till vid Södertelje, der ett bröllop fi-:ades, att passagerarne, hvaraf ett stort antal vöro studenter, mangrannt tågade af till bröllopsgården, der de anmälde sig som gäster. Brudens far, en glasmästare, hade 1f-, artighet och g odt förstånd att hålla goffnip samt undKV Th kr — br fr AS JR VA? SR fägnade dem rikligen melill bå0te mut och dryck, så att de objudnafilkist Sha vid afskedet skakade sin frikostige värds händer och utlofvade, liksomgrösten ur skyn ropade till Miänckhausen: okta skall du icke hafva ejort för intet!?, hYarefter de tågade gatan fram, inslående en stor mängd af de lågt belägna fönsterrutorna. Men Teljeboerna, hvilka troligen ansågo att de oförskyldt fått bidraga till denna godtgörelse för glasmästarens gästfrihet och som sannolikt dessutom icke tyckte om sjelfva uppgöringssättet?, vandrade följande morgon ned till nm ghåtan: dit då ent t friratarnåsnlinmnin RO BT Nn mm MM RH D DM er AR AA (AR Ar nn DD EA AN rr