Aftonbladet – 28 september 1864, sida 3

betr ht Några anteckningar om ångbåtsfarten i Sverge, före år 1840. (Ur Tidskr. för Sjöväsendet.). Angbåtsfarten i Sverge kan egentliger anses ha börjat år 1820, ehuru försök mec ångfartyg gjordes redan ett par år före ko nung Carl Johans tillträde till regeringen. Genom den snillrike, för mekaniken nit älskande, presidenten Edelerantz försorg införskrefvos redan år 1804 några engelska arbetare för att biträda vid uppsättande af några ångmaskiner, dels på Lidingön, dels i den s. k. Eldqvarnen i Stockholm. Bland dessa arbetare utmärkte sig Samuel Owen, som, sedan han några år varit verkmästare vid Bergsunds gjuteri, år 1809 anlade den första mekaniska verkstad i Sverge, der Kongl. myntet nu ligger. Tomten var då icke så stor som nu, sedan den efter hand blifvit utvidgad åt sjösidan på försänkta skutor, bland hvilka må nämnas assessor Juringii trampslup Gefion, ångfartygen Amphitrite, äldsta Upsala, Josephine den andra 0. 8. v. BHedan den driftige och skicklige, men från början alldeles medellöse, Owen hunnit bilda användbara arbetare och förskaffa sig erforderliga maskiner och redskap, började han, efter att genom försäljning af ett slags af honom förbättrade tröskverk ha förtjenat något penningar, att år 1816 inrätta en liten ångbåt, som ansågs för ett sådant underdjur, att den med skäl kallades the Witch (Trollet); och som ett underverk kunde den väl också anses, ty den hade propell och rörlig cylinder, hvilka båda inrättningar först 20 år sednare började antagas i andra länder. Utom de underrättelser, som brukspatron Owen lemnat om detta företag, och hvarom han då lät utgifva ett litet tryckt häfte med figur och förklaringar, beskrifves det i presidenten Brolings ?Bref om ångbåtar? sid. 37, hvilken bok utgafs år 1816. Han säger deruti: Till bakstammen af en vanlig båt apterades ett litet hjul af 3 qvarPters diameter med 4 vingar eller skoflar, Pställde snedt mot vattnet på samma sätt som vingarne på en väderqvarn. Axeln till detta hjul omdrejades af två man medelst utvexling. Båten framdrefs då 150 famnar på 5-minuter (motsvarande 2s ?knops fart), hvilken hastighet samma personer, med åror, förgäfves sökte åstadkomma. En roslagsbåt inrättades derefter sommaren 1816 med ett dylikt hjul af tackjern, nära 5 fot i diameter. Vingarne 4, Paf björk, om 623 qvadr.-fots area, i 36 ?vinkel mot styrlinien. Axeln gick under kajutgolfvet och hade på inre ändan en trilla, som sattes i rörelse af ångmaskinen ?om 4 hästkrafter med vibrerande cylindrar. Ångpannan var af gjutet jern, men för liten, så att afståndet 180 famnar väl gjordes på mindre än 3 minuter 4 knop), men farten kunde icke bibehållas på länPgre färd, medan maskinen då stannade af brist på ånga. Maskinen gjorde 30 slag i minuten. 40 å 50 slag beräknades?. Ett ögonvittne berättar, att icke fullt halfva hjulet var nedsänkt under vattnet. I Oktober 1816 sattes 2 sidohjul på denna båt. De voro 9 fot i diameter och hade 6 armar och utvexlingshjul. Den 3 December gjordes försök, då båten framdrefs 12,960 alnar i timmen, hvaraf drogs den slutsats, att båda inrättningarne gåfvo samma fart. Två fartyg lågo då hos Owen för att få maskiner. Det ena, tillhörigt kronprinsen Carl Johan, kallades Experiment, det andra Amphitrite. Experiment profvades 1817 och gjorde då 3 knop, hvarefter ångmaskinen uttogs, och fartyget lär sedermera användts till sjömätningsfartyg. Ampbhitrite gjorde 1818 en resa till Westerås och hölls sedan, i många år, gående med passagerare på Mälaren; men hvarje resa, längre än till Drottningholm, ansågs som ett litet vågstycke, ty den 6, hästars maskinen var tillverkad af ovane arbetare och skött af ganska oerfarne maskinister. Brukspatron Owen berättar, att niör han gjorde sin första gjutning på Kungsholmen, fanns der icke en enda man, utom honom, som förstod huru dervid skulle tillgå, samt att han var tvungen att gjuta vissa delar af sina första ångpannor, emedan jeroplåt icke stod att erhålla förr än han byggt ett valsa på ett, brukspatron Zethelius tillhörigt ruk. Uti ett, år 1843, skrifvet dokument säga några af våra förnämsta bruksegare och vetenskapsmän: Vi stå i förbindelse hos hr Owen för den hastigt spridda kännedomen om tackjerns användbarhet för maskinerier. Han var vår förste modellsnickare, vår förste formare, vår förste gjutare och den som ända till sednare tider tillärt de personer och arbetare, hvilka blifvit anställde vid andra mekaniska verkstäder, som utan sådana biträden aldrig kunnat uppkomma. Genom resor, på egen bekostnad, satte han