Aftonbladet – 28 september 1864, sida 2

ning, ett gehäng af svart läder, jemte pa;ironkök samt ett ändradt infanterigevär. Ofticerarne skola medföra en soldatkappa samt den öfriga munderingen efter reglementet. Gevär och utrustningspersedlar, t. ex. kappa, 1 par byxor, 1 par damasker 0. s. v. skola aspiranterna taga med sig från kantonerna. Alla deltagare skola medföra reglemente rörande soldat-, plutonoch bataljonsskola, lätt tjenst, inre tjenst, vakttjenst, fälttjenst och skjutinstruktion. Äfven i dessa skolor tjenstgöres outtröttligt. På mellantiderna lemnas undervisning i värj-, sabeloch bajonettfaktning. Fältväbels, furiroch vakttjenst, öfverhufvud underofficerarnes tjenst, besörja aspiranterna sjelfva i tur. Afvenså tura de uti afdelningarnes kommenderande. Mot slutet af den i fem veckor fortfarande officers-aspirantskolan göres en större, i flera dagar fortsatt öfningsmarsch med skenfäktning, bivuak och allt krigiskt tillbehör, en utomordentligt bildande del af dessa krigsskolor. Inspekterandet af aspirantskolan genom en edsförbundsöfverste utgör slutet, och aspiranterna måste i hvarje tjenstgöringsgren bestå en pröfning, isynnerhet uti kommandot framför fronten. Efter nöjaktigt afläggande af denna teoretiska och praktiska examen, erhåller aspiranten ett intyg om skicklighet, hvarefter han vanligtvis snart erhåller fullmakt såsom andra underlöjtnant och indelas på en bataljon. Infanteriets grader äro, nedifrån uppåt räknade, följande: korporal, vaktmästare, furir, fältväbel, tamburmajor, stabsfurir, adjutantsunderofficer, andra underlöjtnant, första underlöjtnant, öfverstlöjtuant, kapten, qvartermästare, aidemajor, major, bataljonskommendant. Officerarnes tjenstetid utgör i eliten 12 år, i reserven 8 och i landtvärnet 4 år. Emellertid göra flera officerare af eliten, utaf kärlek till vapenyrket, längre krigstjenst i denna del af armen. Dessutom förblifva lagligen till afgång berättigade officerare ännu i deras högre ålder beredda till aktiv tjenstgöring. En infanteribataljon är indelad uti två jägarekompanier och består af omkring 700 man, på två leder. Jägarne bilda tiraljörer — likväl inöfvas äfven de öfriga kompanierna i denna Hae Trumslagarne erhålla sin instruktion jemte rekryterna och gå enligt densamma hem med sina trummor, för att der, på fristunder, fortsätta sina öfningar. Derföre hör man så ofta på sommaraltnarne i Schweiz aflägsna trumslag ljuda och blanda sig med aftonklockan. Trummor och trumning älskas af schweizarne. Ja, det fins en större stad, Basel, hvarest knappast en enda pojke finnes, som ej förstår slå detta krigiska instrument. Regementstrumslagarne, som utses bland särdeles ståtligt folk, erhålla särskilda instruktioner och särskilda utmärkelsetecken — staf och axelgehäng samt plym. Trumslagarne och hornblåsarne hafva särskilda axelepoletter. Af de på samma sätt som trumslagarne till instruktion beordrade hornblåsare för jägarkompanierna, jemte andra som frivilligt anmäla sig, bildas bataljonsmusikkårerna, hvilkas folk vanligen utom tjensten bo nära hvarandra och derföre kunna hemma anställa gemensamma öfningar. I anseende till den stora förkärlek, som råder i Schweiz för hornmusik, är bildandet af goda musikanter ej svårt. Uti ett enda distrikt af kantonen Bern — Pruntrut — finnas 11 hornmusikföreningar. Hvarje bataljon har 12 trumslagare, 6 hornblåsare, 1 regementstrumslagare och 6 Vidare finnas i hvarje bataljon ljande personer: 1 vapenunderofficer, 6 bataljonstimmermän, 1 vagnmakare, 1 bösssmed, 1 skräddare, 1 skomakare, en profoss, 1 bataljonsläkare och 2 underläkare, 8 fältskärselever och 1 fältprest. De beridna officerarne, kommendant, major, aidemajor, erhålla rationer och penningersättning för de begagnade hästarne, det sednare äfven i den händelse, att hästen skulle under krigstjenst gå förlorad eller dess värde nedsättas. Hvarje officer skall ekipera och utrusta sig sjelf — en utgift som uppgår från 300 till 500 franes ooh deröfver. Dess uniformering är vapenrock, blägrå benkläder, keppi. Beväpningen: sabel med balja. Utmärkelsetecken efter rang, enkla eller dubbla silfvervirkade epoletter. Infanteriels stamqvarter äro indelade på det sätt, att soldaterna kunna hastigt samlas vid ett uppbåd. Hvarje militärdirektion bar marschorder liggande i beredskap, hvilka vid utomordentliga fall genom lbud sändas till distrikten samt dag och natt genom jägare eller militärpostbärare ramskaffas till manskapet, och sålunda unna de schweiziska bataljonerna med stor nastighet sammandragas. Då år 1840 kantonalregeringen i Aargau pegärde edsförbundshjelp från Bern mot det Jå utbrutna upproret, ankom depeschen vid midnatt till Bern. Regeringsrådet samlales, truppuppbådet utfärdades genast, och cedan på aftonen samma dag marscherade, rots den djupa snön, den första Bernska vataljonen öfver Aargaus gräns, hvilken 1kväl är belägen ungefär 5 mil från Bern. Dylika exempel finnas i mängd. Med anlitande af våra dagars telegrafych jernbansväsende kan icke blott i nödall uppställandet och sammandragningen a tv I VM