Aftonbladet – 27 september 1864, sida 2

sTOCEHOLM den 27 Sept. Den för affärsverksamheten och för resandes beqvämlighet högligen vigtiga frågan om trafikens ordnande på statens jernvägar sedan södra stambanan blifvitöppnad, står på föredragningslistan hos Stockholms stadsfullmäktige vid deras nästa sammanträde. Våra läsare känna de olika alternativer jernvägstrafikstyrelsen ifrågasatt, äfvensom det särskilda förslag, som blifvit i Göteborgstidningarne framstäldt. Jernvägsstyrelsen har i sin framställning i ämnet påpekat de väsentliga olägenheter detta sistnämnda förslag skulle medföra, och det ines älven lätt vid en granskning af detamma, att det så uteslutande afser staden öteborgs intresse och fördel, att det icke gerua kan blifva på allvar fråga om dess antagande. Vi förtänka emellertid icke Göteborgarne att de söka på bästa sätt bevaka sina intressen; men vi hoppas att hufvudstadens målsmän äfven skola ha blicken öppen för dess och hela det nordliga landets dermed sammanhängande intressen och efter förmåga söka göra dem gällande. Jernvägsstyrelsen fär öfverväga de olika meningarnes och anspråkens betogenhet och söka ordna den nya kommunikationen på bästa sätt. Problemet är emellertid icke lätt att lösa; men detta kommer sig hufvudsakligen deraf, att man lemnar åsido den radikala lösningen, den enda som kan blifva verkligen tilltredsställande. Då det emellertid är otvifvelaktigt, att man förr eller sednare måste tillgripa densamma, tro vi att det förtjenar tagas i moget öfvervägande, om man ej borde besluta sig för att med ens taga det erforderliga steget, hellre än att nu fastställa en plan, som n-åste blifva behäftad med flera trister, Trafikstyrelsen anför de skäl, com anses lägga hinder i vägen för anordnandet af natt-tåg, hvilket vore den radikala lösning af frågan, som vi antyda. Vi neka icke att de hafva sin vigt; men man har å andra sidan redan nu, under den tid vestra stambanan trafikerats, haft tillräcklig anledning att beklaga den af bristen på natt-tåg uppstående olägenheten, att brefven skola ligga stilla på postkontoren en eller tvenne nätter, till följd hvaraf åtminstone brefvexlingen har föga gagn af den snabbhet, till hvilken snälltågen uppdrifvits och som säkert medför, äfven den, ganska betydliga kostnader, både direkta, för den större dragkraft som erfordras, och indirekta, till följd af ökad slitniog å banan. Ännu kännbarare skall olägenheten blifva då efter den södra banans öppnande bristen på natt-tåg icke blott vållar ett alldeles orimligt uppehåll i brefvexlingen, utan äfven med afseende å resandes fortskaffande föranleder ett afbrott, hvilket ingalunda öfverensstämmer med de anspråk på snabb förbindelse skilda orter emellan, hvilka ovilkorligen förbinda sig med tanken på en jernvägskommunikation. Man skall snart börja att klaga, och klaga högljudt, deröfver att man på en resa, som kan tillryggaläggas på 16 timmar och för hvilken, om älven natten användes till färden, blott en half dag behöfde åtgå, istället skall behöfva uppoffra en och en half dag. Nog blir det äfven ganska besynnerligt, att både post och passagerare icke skulle kunna fortskaffas fortare emellan Stockholm och Malmö än som varit händelsen då ännu tio å tolf mil af södra stambanan voro ofullbordade och en motsvarande vägsträcka måste tillryggaläggas med diligens eller skjuts. Det är visserligen sant, att det är angenämare för den resande att tillbrivga natten i sin säng på ett hotell än i en diligenskupt, men man har nu en gång i våra dagar fått anspråk och vana att komma fort just dit man ämnar sig, och man skall således icke utan knot fördraga att i en resa göres afbrott, hvars oundgänglighet man skall få svårt att inse och medgifva, då jernbanan ligger öppen för färdens fortsättning och lokomotivet står uppeldadt. Fördelarne af natt-tåg äro onekligen så stora, att vi anse hulvudstadens representanter ej böra försumma det tillfälle, som nu erbjuder sig, att derom uttrycka en önskan, hwvilken otwvifvelaktigt blefve ett godt stöd för jernvägsstyrelsen om den skulle finna sig föranlåten att våga det för Ön för hvilket den ännu synes rygga tillaka. Då det emellertid lärer blifva nödvändigt, att yttra sig om de olika sätt att slita den qvistiga frågan om trafikens ordnande för den händelse att natt-tåg icke kunna utverkas, tro vi att man dervid icke kan och får förbise den omständigheten, att Stockholm dock är rikets hufvudstad och i mångfaldiga afseenden dess hjertpunkt. Deraf synes oss sjelfklart följa, att vid kommunikationsväsendets ordnande det kan uppställas såsom en hufvudgrundsats, att ordnandet bör ske på sådant sätt, att så stor delsom möjligt af landet får kommunikation med hufvudstaden utan afbrott! Hvilken den punkt må bli på de nu ifrågavarande jernbanorna der afbrott skall ske, om ett sådant blir oundvikligt, lemna vi derhän, men vi anse det vara icke så mycket hufvudstadens, som fast hellre landets intresse, att den förlägges så aflägset som möjligt från Stockholm. Vi vilja icke här inläta oss på beräkningar öfver hvilka afgångstider, som med tillämpning af denna grundsats kunna finnas vara fördelaktigast. Hufvudsaken är, att sjeliva grundsatsen icke blir förbisedd. Och vi tro, efter som nu ett slags slitning synes kunna uppstå mellan detta stora intresse å ena sidan och den vigtiga handelsplatsen! Göteborgs äfven högeligen behjertansvärda intresse å den andra, att det icke får förgätas, att till följd af den kortare vägen från Falköping till Göteborg än från Fal köping till Stockholm, skall Göteborg, hvilken kombination som än antages, alltid för vissa fall vinna en snabbare förbindelse medq !!