Aftonbladet – 23 september 1864, sida 2

ekolor samt bibehållandet af deras municipala och kommunala institutioner. Den fi nansiella delen af danska frågan kommer sannolikt att förorsaka alla parterna mycket bryderi. Baron Scheel-Plessen har nyligen förklarat, att hertigdömena icke kunna bestå såsom oafhängig stat, om de skola betala krigsomkostnaderna utan att erhålla någon andel i danska monarkiens statsförmögenhet. Hr v. Scheel-P essen lutar nu åt Preussen, och har för få dagar sedan yttrat, att han delar den af ridderskapet uttalade åsigt. att en anslutning till Preussen är nödvändig, om hertigdömena skola finna trefnad. Hans memoire, som i går offentliggjordes uti Gen. Corr. och säkerligen skall göra ett visst uppseende i den diplomatiska verlden, går hufvudsakligen ut på följande: År 1863 uppgick konungariket Danmarks statsskuld till 95,734,337 rbd., som förräntades med 4,091,857 rbd. I fredspreliminärernas 3:e artikel heter det, att hertigdömena skola deltaga i statsskulden i förhållande till båda parternas resp. folkmängd. Skall nu nämnde artikel tolkas efter bokstafven, så falla omkring 38!4 millioner på hertigdömenas sida och bortåt 57 !2 millioner på konungarikets. Om danska monarkiens räntebärande förmögenhet icke skall delas, måste 734 millioner fråndragas sistnämnde summa. Om ej heller den genom Sundstullens aflösning influtna summa skall delas, måste ytterligare ett belopp af 31,199,293 rbd. afdragas från den danska delen af statsskulden. Danskarne få då en skuld af 18!2 millioner, hvartill kommer det lån, som år 1863 upptogs i England, å 1034 millioner. Enligt denna beräkning skulle alltså Danmarks statsskuld blifva 294 millioner. Om hertigdömena skola taga 38!4 millioner såsom sin andel i den gemensamma skulden, så skola de blifva belastade med en statsskuld af 8934 millioner, då de sannolikt skola få betala 1112 millioner i omkostnader för det krig, som fördes 1848—49, och bortåt 40 millioner i ersättning till Österrike och Preussen för dessas utomordentliga utgifter under det närvarande kriget. Hertigdömena hafva varit förenade med Danmark i 400 år, och göra nu anspråk på del i följande statsegendom: De kongl. slotten Christiansborg, Rosenborg, Fredriksberg, Fredensborg och Fredriksborg; polytekniska läroanstalten, akademien för de sköna konsterna, veterinärskolan, hörskolan, de militära och maritima etablissementerna, samlingarne af konstsaker och vetenskapliga föremål, myntet, porslins fabriken, Usseröds klädesfabrik och kasernerna. Krigsförråderna för armåen och flottan äro icke nämnda, då det synes vara sjelfklart att Danmark skall dela dem.? Preussen finner hertigdömenas fordringar rättvisa, men Österrike anser dem öfver drifna. Deltagarne i konferensen äro nu så återhållsamma i sina yttranden, att det är nästan omöjligt att skaffa sig säker upplysning om hvad som föregår ; men man misstager sig näppeligen, om man antager att Österrike för ögonblicket försöker öfvertala sin öfvermodige bundsförvandt att visa litet mera barmhertighet mot danskarne.?