varor, som hit importeras, är så obetydlig att den otta icke ens tages i beräkning, förhåller det sig väl icke så alldeles helt. Retourfrakter ifrågakomma, att börja med, endast från sådana länder, dit man exporterar egna produkter, och detta är, oss veterER 1 ganska ringa grad fallet från Sverge till Ryssland, från hvars hamnar den betydligaste spanmålsimporten vanligen eger rum. Visst är, i alla händelser, att frakt, assurans, lastningsoch lossn:nesm. fl. kostnader nog äro af den betydenhet, att de icke glömmas i importörernas kalkyler och säkert äfven utöfva sitt inflytande på det pris, till hvilket importerad spanmäl och andra införda jordbruksprodukter hos oss kunna afyttras. Vill man tala om transporternas längd, får man heller icke förgäta, att de jordbruksalster vi importera, icke produceras i de hamnar der de afskeppas, utan att de haft ganska långa vägar att föras innan de kommit dit, så att de måhända ofta nog dragit högre fraktomkostnader — om man räknar hela transporten från produktionstill konsumtionsorten — än de jordbruksprodukter som importeras till Schweiz Man skall för öfrigt varwantingen i mycket stor förlägenhet om skäl med åtminstone ett utseende af rimlighet, eller ock något mindre än behöfligt är tänka på hvad man säger, för att, såsom den ärade insändaren, åberopa hotellräkningar i Schweiz såsom mätare på der gängse pris å lifsförnödenheter. Frih. Raab skall säkert vid något närmare eftersinnande finna, ait de bevisa i detta fall lika litet i afseende på Schweiz, som räkningar från Hötel Ryd berg bevisa i afseende på Sverge. Frih. Raab nämner särskildt två stora industrigrenar i Schweiz, af hvilka nämnde land skördar en oerhörd vinst?, och han l: påstår, att dessa näringar alltid varit och fortfarande äro ?skyddade?. Man kan svår. ligen mera fullständigt vederlägga sig sjelf I. än förf. gjort genom anförandet af värdet af de schweiziska sidenoch bomullsfabrikernas export till andra länder. Om med skydd? förstås en, medelst tull-lagstiftningen, åstadkommen prisstegring å en viss vara för att bereda producenter en större förtjenst på tillverkningen änhan derförutan kunde erhålla, så vore det intressant att erfara på hvad sätt detta tallskydd kan stegra priset på de qvantiteter sidenoch bomullsvaror, som till värde af närmare 300. millioner utföras från Schweiz still andra länder. Eller vill friherren tilläive tyrs påstå, att det törmenta ?skyddet?, sätter de schweiziska sidenoch bomul orikanterna i tillfälle ait så uappskör egna landsmän på hvad de kons deras tillverkningar, att de kunna utan förtjenst för utlandet. Eller består skyddet? måhända i något slags exportpremie? Sannerligen vi eljest äro i stånd att fatta något samband mellan eh stor export och ett s. k. skydd?. Frih,. R. kallar de båda nämnda handteringarne i Schweiz för ?konstgjorda? när , ringar. Det är oss här åter omöjligt attl, j L följa friherrens tankegång eller begripa hans terminologi. Vi ha nyss visat, att det är rent af orimligt att påstå, att näringar, som arbeta för utlandet i den ofantliga utsträckning som de nyssnämnda, kunna uppehållas genom koöästlade medel. Nåväl, bära: de sig sjelfva utan konstlad hjelp, bedrif1 vas de under sådana omstänaigheter att de kunna med framgång konkurrera med sina produkter på verldsmarknaden, då har man ju deri det mest påtagliga bevis att de äro 1ör landet naturliga näringar, således--raka motsatsen af hvad vi,.och förmo deli flesta andra, kalla för konetgjords var. 1 Men måhända menar friherren, att de nämnda ! näringarne ursprungligen blifvi: genom konst: lade medel, exempelvis gejom inlskydd,!t uppammade i Schweiz. Vi dristo likvälll betvifla, med stöd af erfarenheten här och lt i andra länder, att den försoffning, som ärs en följd af ett tullskydd, hvilket tillåter!. näringsidkaren att efter behag uppskörta! läring n att e g upp I sina närmaste kunder, de egna landsmännen, 1 alstrar den företagsamhet, föranleder uttän-s kendet af sådana arbetsmetoder och en så-s dan organisation af arbetet, att ben medl: y framgång består i tläflan med andra länders närings dkare, trots de kostnader, som nanly måste vidkännas för transporten af sina proc dukter till den främmande marknaden. Det är tvärtom den sporre, som ligger i dens fria konkurrensen, hvilken kraftigast bidia; ger till sådana resultater. a Men vi afstå från att vidare följa förfpå de besynnerliga irrgångarne i hans ari d f a 1 1 gumentation. Endast vilja vi till slut på eka den egendomliga jemförelsen mellan eloppet af en årlig besparing i hushållet å en egendom och det för egendomens skötsel nödiga driftkapital! Hvad dessa båda la faktorer ha med hvarandra att skaffa, och hvad lagstiftningen, men isynnerhet tull-lagf stiftningen, har att göra med tilliväcklighe-t ten eller otillräckligheten af det driftkapif tal, af hvilket en jordbrukare är i besitt3 ning, med andra ord, om han är en mer eller mindre bemedlad person, det fordrast förmodligen en mycket djup vishet för att inse. Vi förstå det åtminstone icke. Men det förstå vi likväl, att det skulle varalj mycket beqvämt för de jordbrukare, hvil-7 kas driftkapital är otillräckligt för den egena dom de bruka, om staten kunde genom en s eller annan åtgärd draga försorg om attl. förse honom med behöfligt förlag. Så långt 4 äro vi likväl ännu icke komna. k Med den ärade insändaren dela vi fullkomligt öfvertygelsen om önskvärdheten af lv åtskilliga finansiella reformer; men vi tro ingalunda, att de ernås derigenom, att man börjar gå kräftgången på de områden der man redan gått några steg framåt. Gör det friare utbytet behofvet af nämnda reformer mera kännbart, nåväl, förenom alla krafter för att ernå dem, men låtom oss icke önska, att allt skall stå stilla och åtskilligt gå baklänges derför att icke alla nödiga reformer kunnat eller kunna på en gång erhållas. Så när hade vi glömt att spörja insändaren hvar den arbetslösa befolkning, omla hvilken han talar, för närvarande häller hus h här i landet. Vi lefva derom i en lycklig okunnighet, och ha icke vetat annat än att på det sista tiotalet af år man snarare här gg 4 van SS AA orm fd