Aftonbladet – 23 september 1864, sida 2

ack, så ovärdig! Men, Lettice, älska mig ändå, öfvergif mig icke !4 Han, så väl som hon, hade glömt hela verlden. Då de vaknade upp från denna dröm funno de att hon blott var den fat. liga Lettice Calderwoöod och han fången i Towern. Det betydde ingenting — en af lem hade åtminstone upphört att frukta. Då en vinna först känner att allt beror på styrkan af hennes kärlek, att förmågan att vilja och handla, nödvändigtvis mäste ligga I hennes hand, då vinner hon ett mod som ingenting kan qväfva eller nedslå. Och då Lettice bjöd Patrick Ruthven arväl, hviskande ord af ömhet och hopp, ord, hvarvid hans öra nu var ovant, kände hon sig säker på att hon skulle lyckas befria honom, ja, så säker som om hon i spetsen för en armå kommit för att störta kung Jakob från hans tron. Lilla Grace var nu frisk, och då hennes mors hjerta darrade af glädje deröfver, kom ett annat hjerta att hos henne lätta sin sorgebörda. Em dag berättade Lettice bela sin historia för guvernörens hustru. Mången skulle deraf blifvit djuptrörd; den unga skottska ladyn lyssnade under tårar dertill. Ruthven var hennes landsman och hon hade visat honom mycken godhet allt sedan bennes man blef guvernör; han hade räddat hennes barns lif och hon beslöt göra allt för att erhålla hans frihet. Hon gjorde åtskilliga försök i denna riktning, i början med hopp om framgång, men vid samma tid fylldes åter den barnsliga monarkens öra af talet om förräderi och Tower Hill sköljdes åter af det röda regnet. En dag beklagade Grace och Mabel öfverljudt att de voro förbjudna att besöka sin vän i Beauchamp-tornet. Dagen derpå