Aftonbladet – 20 september 1864, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Tryckfrihetsmål Vi ha förut omnämnt de fyra tryckfrihetsåtal, som blifvit anhängiggjorda mot brukspatron Hjalmar Petre, i egenskap af för fattare till en broschyr, rörande folkskoleväsendet inom Ofvans amling. I ett af dessa mål är nämnde församlings kyrkoherde; prosten Joh. Reinhold Hillberg, kärande, och för att utveckla hans talan inlemnades af hans ombud, komministern i församlingen Anders Linderdahl, för ett par rättegångsdagar sedan, en af denne författad skrift, hvarur vi meddela följande utdrag, såsom synnerligen karakteristiskt: Till respektive rådhusrätten i Stockholm. Vördsamt anförande. Befullmäktigadt ombud för pastor i Ofvansjö, kontr. prosten Johan Reinhold Föllberg, i det åtal för tryckfrihets missbruk, som han nödgats väcka mot författaren till och utgifvaren af den minst sagdt riksbekanta broschyren, Ofversigt och handlingar för belysning af striden inom Öfvansjö församling, rörande ombildningen af dess folkskolesystem. Man tror nemligen icke att detta snillefoster ännu fått äran inkomma i Aftonbladets franska vecko-revy, ehuru det haft förmån att ampelt och vidlyftigt blifva kommenteradt i sagde blads svenska spalter — såsom prosten Hillbergs ombud anhåller undertecknad ödmjukligen få, med den rättighet han tror sig förbehållen i skrifvelse till höglofl. justitiekanslersembetet, äfvensom i sjelfva stämningen, försöka bemöta en och annan af de många gemena insinuationer, ett och tntat af de svåra tillmälena (att hinna bemöta dem aNb, är mer än 6 dagars höfva för en person om 64 år, med ålderdomsdarrningen redan lenimastadd i skrifhanden), samt för att, så vidt möjligt, förskona respekt. rådhusrätten för allt för stor vidlyftighet, torde det i dag tillåtas honom att begagna första personen jag i stället för den vid förra rättegångstillfället omsorgsfullt begagnade tredje, eller undertecknad: Såsom ett föregående upplysning (broschyrförfattaren må tyda henne till godo eller ondo) anhålles ock få anmärka: Jag, ombudet, har kännt min hufvudman, prosten Hillberg, sedan Juni månad 1832, således, öm minnet ej sviker, sedan det året, under hvars förlopp .den celebre bröschyrförfattaren första gången såg dagens ljus; jag har tjenstgjort i samma kontrakt som prosten H. från hans tillträde till Ofvansjö pastorat 1833 till Maj 1839, och nu vid samma altare från den 1 Maj 1849, således i mer än 15 år, utan att en sned blick eller ett vresigt ord -oss emellan vexlats, om än en och annan gång våra åsigter varit diametralt motsatta. Hvem som vill, kan häraf sluta, att min hufvudman ej är den oefterrättlige person, som broschyrförfattaren sökt framhålla ... Men nu till försöket, det i sanning i vederläggningsförsöket. Här följer en del af den s. k. vederläggningen, hvarefter hr Linderdahl fortsätter: Men att sålunda gendrifva broschyrförfatta ren, sida för sida, blefve för mig ett Herkules. arbete och för respekt. domstolen, jag vet icke: hvad. Blott ett enda faktum till, och sedan till hufvudpunkten. I Febr. månad förlidne år hade min hutvudman en konfrontation med broschyrförfattaren på Kungsgården, ett af bolagets gods några bösshåll från kyrkan och dito prostgården. Att vid detta fyra timmars möte allvarsamma ord vexlades, är utom allt tvifvel, men blott resultatet, det tillfälliga nemligen, har blifvit mig delgifvet; och det bestod i ett ömsesidigt handslag såsom bekräftelse på återställd frid. Hurudant var dock detta handslag å broschyrförfattarens sida? Det var enligt mitt begrepp nära beslägtadt med Joabskyssen, väl beräknadt att insöfva den 70årige herden, som under sin 30-åriga tjenstetid inom Ofvansjö och fleråriga såsom kontraktprost förvärfvat sig aktning och tillgifvenhet såväl af förmän som embetsbröder; ja att insöfva honom så, att det tillernade slaget skulle göra åsyftad verkan; ty den 31 Maj 1863 var verktyget färdigt, åtminstone från och med titelbladet till och med sidan 120, hvilket klarligen bevisas af sidan 125, der det heter: ?Hr landshöfdingen ville genom en i ämnet tryckt broschyr bekantgöra, hvilka kunskaper i den föreslagna bättre ssolan skulle bibringas lärjungarne och uppläste derutur några rader. Raderna fimnas ss. 11—12: Den högre folkskolan bör e. Vapnet var dock icke då helgjutet, hvilket nämnde dags kyrkostämmoprotokoll bestyrker s. s..123—129 c. mellertid — jag drager nu inga slutsatser utur broschyren, utan bara förmodanden af förhållandet på orten. — Emellertid, efter den dagen, den 31 Maj förlidne år, blef det en viss brådska på ett visst håll och i en viss angelägenhet. Uträkningen var fin. I Augusti bryter äskstrålen ut. Målet, dit han ledes, är eldfängdt. Verkningen säker. Det blef dock icke så, lyckligtvis. Jag, med min holländska flegma, agerade åskledare. Sjelf anklagad, snart sagdt, p lif och död, bibehöll jag. lugnet inom mig och lyckades äfven bidraga till min förmans. Visserligen kommo sedan, en rund tid efter den första dusten, några efterslängar i form af artiklar: Presterfapet och folkskolan, eller tvärtom, jag minnes ej hvilketdera, men dessa, som på falska premisser stapplade upp falska slutledringar, dessa artiklar förlorade för oss sin udd alldeles, ehuru de, efter sägen, gjort det krassa och kruda presterskapet 1 det olyckliga Ofvansjö, sid: 12, till ett samvetsämne och trätofrö på mer än ett håll inom det gamla Svithiods landamären. Till följd af detta sednare stå vi likväl uti en viss förbindelse hos broschyrförfattaren: vi hafva nemligen genom hans benägna åtgärd blifvit! — vidtberyktade, fastän ingalunda — vidtberömda, och, för att på färsk gerning afbörda mig den del af förbindelsen, som faller på min lott, vill jag genast återkalla mina häröfver framkastade hemska förmodanden, ja till och med afbedia dem. om de äro gripna utur luf