Aftonbladet – 20 september 1864, sida 3

fattarens ömma samvete att med sig sjelf afgöra, huru sig dermed rätteligen förhålla månde. Ått omständigheterna otvunget gifva dem fullt utseende af verklighet, lärer q kunna bortpratas, då man vet att,..på vissa håll, ännu hyllas den gamla satsen: Ändamålet helgar medlen. Etter några ytterligare utgjutelser, afseende broschyrens vederläggning, afslutar hr Liderdahl sitt anförande sålunda: . då vädjade broschyrförfattaren till en högre domstol, jag hade så när sagt den högsta: han vädjade till — allmänna opmionen. Huru denna domstol tagit saken, tror jag vara lätt gissadt: Anklagelsen är svår, mer än svår. Hvad har skolans närmaste tillsyningsman gjort deråt? Få vi tro broschyren, så har han ju deråt gjort platt intet. Öch ändå fortfar en sådan stympare att vara både pastor och kontr. prost. Det är ju gement.? Ja, i sanning gement är det, först att, på sätt skedr är, förskaffa sig en dylik nidskrift, och dernäst ännu gemenare att, alla parterna ohörda, låta befordra den till trycket. Ämnet är, kan man tro, vidrigt för alla rättänkande ... hvad skall det då vara för mig, som fått mig anförtrodt att i detalj studera det och eftersinna motiverna dertill; för mig som på mycket nära håll lärt känna personer, ställningar och förhållanden? Jo, det är vidrigt, det är upprör rande, att se den mannen, hvilken jag under femton år lärt mig vörda såsom förman och innerligen älska såsom embetsbroder ... det är vi drigt, det är upprörande, att se hans namn, hans goda rykte, hans embetsmannaära trampas i stoftet af öfvermodet, af oförsyntheten. ja, Jag dristar säga det, af det lifslefvande sjelfsvåldet, 1 detta fall nemligen. I djupaste ödmjukhet vågar jag anhålla om respektive domstolens öfverseende med min vidlyftighet, min ifver. Men — mig, den ringa, den fattige landtkomministern, mig gånge huru som helst; min förmans, min embetsbroders goda namn och rykte skall jag och vill jag dock försvara mot klaffaren sant peur et sans reproche. Sedan förra rättegångsdagen har jag hunnit något bättre initiera mig i tryckfrihetsförordningen och är nu temligen öfvertygad om, att 8 mom. 3 S deraf omfattar alla rikets embetmän, från den högste till den lägste, från justitiestatsministern ned till och med till kronofjerdingsmannen, rån erkebiskopen till och med kyrkovaktaren. 1 följd af denna och detta mom. som stadgar: Brott skall straffas efter allmän lag, får jag, såsom det på detta, snart sagdt oerhörda förhållande mest, ja enda tillämpliga åberopa 2 S 8 kap. missgemingsbalken sådan den lyder kongl förordningen den 7 September 1858, hemställande till blifvande jury och respekive domstolen, huruvida detta lagrum eller nåsotdera af momenterna i 5 60 kap. samma balk må anses bäst passa in på förevarande fall etc.