Aftonbladet – 20 september 1864, sida 3

att tillgå; också växa de på denna tidtemligen hastigt; de ungar, som man finner i bukhålan strax efter utvandringen från tarmkanalen, äro särdeles små, blott 110 till 116 långa, och icke större äro de, som finnas i lungoch hjertsäcken; en veckas tid efter deras ankomst i musklerna äro de deremot redan 4 till 5 gånger så långa eller omkring al!) och sedermera påträffas de, såsom här ofvan är nämndt, till en storlek af 1—2 men en sådan tillväxt förutsätter naturlig vis föda. De äta således våra muskler, och hvad de icke förtära, det förstöra de genom att tränga igenom det. Men det dröjer icke länge, förrän masken börjar afsluta sin verksamhet; såsom tecken till att den icke ämnar vandra längre framåt, börjar han — omkring tre veckor efter sin födelse — att kröka sig, och ju äldre han blir, desto starkare snor han sig tillsammans, tills han slutligen bildar en spiral med några få vridningar; samtidigt börjar hans kaspel bilda sig, hvilken ytterst kommer att bestå af primitivfiberns hinna, som är utvidgad och uttänjd, der det hopsnodda djuret ligger, och innanföre af en massa, som afsättes mellan hinnan och masken till följd af ett inflammatoriskt tillstånd, hvilket denne frambragt i sin omgifning. Det är nu lätt att förstå, att kapseln måste få den ofvannämnda formen genom ett rundare, mera tunnväggigt midtparti och de utdragna, solida ändpartierna; det förra bildas nu nemligen der, hvarest djuret ligger intill fiberskidan och har uttänjt denna, så att det här blott blir ringa plats till afsättning af nya ämnen mellan djuret och skidan; ändpartierna sträcka sig deremot ut i de icke utvidgade delarna af primitivfiberns skida ofvanför och nedanför djurets plats. I kapseln ligger trichinen innesluten likasom i ett fängelse; han är här oskadlig för den individ, som han bebor; han tager ingen föda till sig och visar i allmänhet intet lifstecken; blott om man uppvärmer kapseln litet, ser man masken göra långsamma, tröga rörelser. Den enda förändring, som sker med honom, är kapselns förkalkning, men denna utgår icke från trichinen, utan från hans värd, af hvilken ju öfver hufvud taget hela materialet till kapseln är levereradt. Småningom ser man kapseln, hvilken i början var genomskinlig och mjuk, bli fastare, antaga en hvit färg och bli mer och mer ogenomskinlig. Detta går mycket långsamt för sig; minst åtgår ett hallt år, innan spår till förkalkning visa sig, kanske ännu ingre. Huru länge djuret nu kan uppehålla lifvet i sitt kalkfängelse, kan icke lätt med noggrannhet bestämmas; ert är, att 7—8 år gamla trichiner ännu visat sig fullkomligt lifskraftiga och i stånd att fortplanta sig, då de komma i ett nytt djurs tarm. Men slutligen dö de dock; kalk afsättes i deras egna kroppar, och djur och kapsel bilda en enda kalkmassa. Parts. följer.)