Aftonbladet – 14 september 1864, sida 2

— Sedan stadsfullmäktige i Carlskrona uti en af konungens befallningshafvande i Blekinge län öfverlemnad och förordad skrift anhållit att, med afseende på den fara, för hvilken staden icke blott under krig, utan äfven i fredstid, vore blottställd genom de högst betydliga förråd af krut, som kronan hade upplagda å Koholmen, Mjölnareholmen och jungs är, alla belägna inom 400 famnars afstånd från staden och öronans dervarande dyrbara etablissementer samt endast 500 till 900 famnar från hvarandra utan något mellanliggande skydd, föreskrift måtte meddelas om nämnda krutförråds förflyttning, så att den antydda faran måtte upphöra, i anledning hvaraf, sedan befälhafvande amiralen blifvit hörd och dervid hufvudsakligen anfört att, då berörda stad vore att anse såsom en befästad ort och vigtig militärdepöt, hvilken, i händelse af krig, kunde förväntas blifva utsatt för fiendtliga anfall, derstädes ock måste finnas nödiga förråd af krut, så belägna att gemenskapen med dem icke kunde af en landstigen fiende afskäras; att, om äfven kruthusen kunde flyttas längre bort, på expedition utgående krigsfartyg ändock ej kunde annorstädes än på Carlskrona redd förses med behöfligt krutförråd och sådant under vida större äfventyr för explosion, än som vore för handen nu, då jemväl de större fartygen kunna lägga till vid kruthusen öch direkte från dem intaga sitt krut, samt att all fara för antändning genom eldgnistor från förbigående ångfartyg vore förebygd medelst konstruktionen å de på kruthusen anbragta lufttrummor, hvadan ock enär för öfrigt högst betydliga kostnader skulle genom kruthusens förflyttande föranledas, all sådan förflyttning afstyrktes, förvaltningen af sjötrendena afgifvit utlåtande och deruti förmält sig instämma uti de af befälhafvande amiralen sålunda yttrade åsigter, men til