Aftonbladet – 14 september 1864, sida 2

glöd än förut på den unga lordens kind och han så upp till fönstret der Lettice satt — den milda Lettice Calderwood ännu mera ljuf än skön till och med! Hon bemärkte hans blick och besvarade den med ett gladt leende, ett sädant som en ung flicka, hvars hjerta är fritt, gerna skulle skänka hela verlden. Men nyheterna — nyheterna!? frågade gamle Davie. Mina barn, I talen och skämten, men I sägen mig ej hvari dessa nyheter bestå.? Min moder skrifver att olyckans moln tyckas ej mera sväfva öfver våra hufvuden, ty drottning Anna — hon gynnar oss ännu alltid i trots af sin gemål — drottning Anna har i hemlighet låtit hemta vår syster Beatrice till hofvet.? Beatrice, som vår broder Alexander älskade mest af alla sina syskon?, sade Patrick. Men den äldre brodern rynkade ögonbrynen och tillsade honom temligen skarpt att ej tala om hvad han ej förstod. Patrick är ett barn och vet ingenting om dessa saker?, sade han, men jag vet alltsammans. Hvad bryr jag mig om denna svaga drottnings dårskap eller synd? Hvad frågar jag efter om min djerfva broder Alexander uppmuntrade eller föraktade hennes vansinniga kärlek, blott jag genom henne kan smyga tillbaka till min faders lats? O, blygsel! att jag måste smyga! Att jag måste återvända till Skottland, som en tjuf och stjäla mig in vid hofvet, fasthållande mig vid släpet af en qvinnas klädning, i stället för att komma, som jag ville, med eld och svärd, för att under ruinerna af hans eget palats krossa honom, som mördat hela min slägt!? Han talade med en djerf beslutsamhet, ovanlig hos en så ung men; höns svarta