Aftonbladet – 13 september 1864, sida 3

tappraste gamle mannen i Syrien li dör der borta i ett hörn af brist p droppar vatten ! goer och några Återvändande öfver Förgården, för att enligt furstens befallning hopsamla män och hemta vatten för att om möjligt söka släcka tempelbranden, hade Hirpinus till stor glädje och öfverraskning igenkänt sin unge vän Esca; och då han derjemtc tick se Calchas, för hvilken han, alltsedan denne så frimodigt hade tilltalat gladiatorerna i fäktar lan, hade hyst en uppriktig beundran, ligga balit qväfd och flämtande i dödskampen på de nakna, brännande stenarne, kände den gamle fäktaren sitt hjerta röras af medlidande, och hade skyndat bort för att, om möjligt, söka anskaffa hjelp. Han talade verkligen sanning, då han förklarade ati han skulle vilja gifva hela sin andel i bytet mot en hjelm full med vatten; men han skulle med lika ringa utsigt om framgång kunnat erbjuda ett helt konungarike. Blod fanns der, flytande i strömmar, men af vatten icke en enda droppe! Det var mera i förtviflon än hopp som han berättade den bedröfliga historien för Licinius, till hvilken hvarje soldat tog sin tillflykt, då han var i bryderi för sig sjelf eller andra: Den romerske generalen utdelade nu några högljudda bestämda order till sina tribuner, och följde derpå Hirpinus till det hörn af förgården, der Chalchas låg. Ned fallna, halfkolade stockar lägo och rökte rundtomkring — döda kroppar, vredo sig i dödsqvalens vilda kramp hggande den ena på den andra; och bland alla dessa fasor låg den döende kristne, ehuru han var sjuk, sårad, lemlästad och lidande af ett smärtsamt, dödligt sår, på de hårda stenarne med ett lugnt och lyckligt ansigte, vän