Aftonbladet – 13 september 1864, sida 3

san Dagmar. Då kronprinsen Humbert blot var här så kort tid och storfarsten Nikolan blifvit bemött med så utsökt artighet (lika som äfven hans svit blifvit behängd mer ytterst lysande dekorationer) är man na turligtvis elak och uttyder det så, att Hum bert har fått en korg, men ait Nikolaus re dan är så godt som förlofvad med Dagmar Det är väl neppeligen så långt gånget än nu, men det antyder i alla fall sinnesstäm ningen hos folket och åsigten om konunga huset. En förbindelse med cet italienskt konungahuset skulle nemligen förena Dan mark med vestern, med den li: erala och nationella principen, hvaremot en förbin. delse med den ryska kejsareslägten nödvän. digt skulle draga konungahuset mot öster och dess despoti. Så till vida kunde def visserligen vara af någon vigt att erfara någonting närmare om dessa besök och deras betydelse. Prinsens af Wales besök tyckes icke väcka något slags intresse utom vid hofvet och i Helsingör. Utom dessa höga gäster ha andra kommit, hvilka äro lika vigtiga, om också icke -å förnäma. Det är några utskickade från Nordslesvig, hvilka skola för konurgen uttala sin förtviflan öfver fredspreliminärerna och det olyckliga öde, som genom dessa öppnar sig för dem. De medföra adresser, hvilka dock icke ha så synnerligen många underskrifter, emedan befolkningen på många orter icke vågat underie: kna af fruktan för följderna och emedan landet nu redan är öfverfyldt af gensdarmer förutom den egentliga soldatinqvarteringen. Utom denna adress har också en annan sett dagen, hvilken, försedd med många underskrifter, blifvit inlemnad till civilkommissarierna i Slesvig och som går i samma riktning. De äro glädjande bevis på, att man rör på sig der borta, och att man fått ögonen öppna för nödvåndigheten af att högt och ljudeligt uttala sin sinnesstämning. Der har man ännu icke uppgifvit hoppet och tron på, att det nog till slut skall bli bra, om också genom nöd och svårigheter; ja till och med långt ned i Angel finns denna sinnesstämning, likasom äfven en sägen är spridd öfverallt, att ett visst folk med röda byxor skall komma och bjelpa Danmark. Denna gen skall egentligen stödja sig på elt slags vner, som personer ha haft, bland annat uppe vid Haderslevkanten: der vill man veta, att dessa soldater skulle komma norr ifrån, och att ett slag skall stå der i trakten. Och så fast skall denna tro vara, att invånarne ingalunda vilja låta taga sig ur sin öfvertygelse. Och att det icke är uppdiktade syner, utan att åtminstone de, som berätta dem, sjelfva tro på dem och sjelfva tro sig ha sett dessa trupper och hört stridstumultet, anser man sig kunna sluta till deraf, att de icke göra sig någon föreställning om, till hvilken nation dessa främlinar höra. Ja, gifve Gud ait det vore så il, att folk med röda byxor ville komma hit, då skulle förhållandena nog snart få ett annat utseende. Ännu en politisk nyhet finns här, nemlisen Augusti-föreningens stiftels Huru många medlemmar den förmått skrapa ihop, skall jag låta vara osagdt, men det är ju yckligtvis icke derpå det kommer an. Ser nan igenom förteckningen öfver dess stifare och dess styrelse, visar det sig, att lott ytterst få ha spelat någon politisk roll den enda, som har varit minister, nemli;en Raaslöf, kan i alla fall icke berömma ig af att ha spelat sin roll väl) och att öfverhufvud taget ingen kan rsknas till naionens framstående män, hvaremot många :ro kompletta ohetydligheter. Om löreninsens program är ännu mindre attsäga: om let skall förstås efter orden, är det blott omma fraser och meningslöst prat, och om n djupare betydelse skall läggas i dem, så an det svårligen vara någon annan än hot not vår grundlagsenliga frihet. Men vi vilja se uppehålla oss härvid, utan afvakta förningens uppträdande i handling. Lemna vi nu politikens område och kata en blick på andra förhållanden, så komner först teatern med sitt nya stycke Charotte Corday?, om hvars obetydl ghet väl Ja äro ense, och sin nya skådespelerska, ignes Lange, hvars uppträdande i sjelfva er et öfvergått allas förväntan, om också cke fullt tillfredsställt densamma. Hvad litteraturen angår, så äro våra kalder fullkomligt tysta, och blott nåallvarsamma arbeten hafva utkomnit. En kandidat BSeidelin har utgifrit första bäftet af ett diplomatarium för lensborgs historia: det gör ett eget oangejämt intryck att se en skrift med denna tiel nu, då sjelfva Flensborg är förloradt. )etsamma gäller till en del om Thorsens Danske Runemindesmeerker?, hvaraf förta delen utkom för några månader sedan, ust för att bevisa, att Sydjutland från urammal tid varit ett danskt land. Denna istnämnda bok har för öfrigt fått en temigen skarp recension af doktor Jessen, beant för sina studier öfver det fornn diska ch dermed beslägtade språk. Vidare ha vi lott att nämna P. V. Groves ?Fra Danneirke til Dybböl, aftryck af hans ypperliga ref till Dagbladet, hvilka innehålla en skilring af alla krigshändelserna till lands, enlast med undantag at den i mer än ett afeende olycksaliga striden på Als. Ty det kall väl svårligen förundra er, att jag hvaren vill befatta mig med O. Bangs teraeutiska supplementer eller med R. Nielens ?grundideernas Jogik?, huru intressanta essa skrifter än kunna vara. E. : skandinaviska sällskapets i Kristiania möte den 6 September. För de intressanta förhandlingarne vid latta möte meddela vi an redngäralse