Aftonbladet – 13 september 1864, sida 2

svinna under elefanten; men det fasans skri hon uppgaf, då hon såg det öde som drabbade honom, dränktes i de vilda skrän a! smärta, vrede och förtviflan som i detta ögonblick fyllde luften. Placidus kastades till marken likt en sten ur en slunga. Liggande der, hjölplös, ehuru vid fullt medvetarde, igenkände han plötsligt den lefvande Esca och den döda Valeria; men vrede och hat lemnade icke näågot rum i hans hjerta för sorg och samvetsqval. Hans ögon stirrade ursinnigt på britten, och han skar tänderna af raseri då han såg att han ej kunde ens lyfta sin kraftlösa hand från marken. De judiska krigarne stormade i detta ögonblick fram för att göra slut på hans lif, och Esca uppfångade endast en hastig skymt af tribunens vackra, mörka, förtviflansfulla anlete. Förgården fylldes nu af en tjock rök, som slingrade sig längs templets tinnar och lät de stridandes allt mera tätnande skara framträda likt spökgestalter kämpande och: fä tande likasom i en dröm. Inom kort syntes långa, glänsande eldtungor hoppa genom molnet, slickande byggnadens murar och pelare, smygande fram öfver det gyllene taket och här och der höjande sig uppi höga eldstoder. Snart hördes det dotva, brusande dån hvarmed det förstörande elemen tet förkunnar sin seger, och skurar af gnistor, som likt bagel nedföllo öfver Hedningarnes Förgård, förkunnade att templet brann på alla håll. En af gladiatorerna hade i stridens vilda yra bripit en af de brinnande bränderna af varrikaden och inkastat den genom ett öppet fönster till templet. Antändande det utskurna trävirke, fom prydde fönstret, upp-. tände den snart en stark och väldig låga, som närdes af de torra och utskurna bjel