Aftonbladet – 10 september 1864, sida 3

nades, att tillkännagifva om de hade vidare bevisning att åberopa eller upplysning att meddela. Särskildt förständigades poliskommissarierna att låta efterspana och inställa misstänkta eller angifna personer, såsom den af svaranden omnämnda artilleristen Hansson m. fl., hvarjemte belöningar utsattes för upptäckt af gerningsmännen. Detta alit oaktadt tillåter svaranden sig insinuera att hr underståthållaren som ransakningsdomare efterlåtit sin pligt att terspana sanningen och sikt undanskaffa bevisning — en tillvitelse, som, framställd under rätte gången, bör blifva föremål för särskildt åtal. denna skrift genmälde hr Mtnich i sitt den 28 Juli afgifna slutsvaromål bland annat: 4I det af allmänna åklagaren till domstolen ingifna slutliga yttrandet i detta mål framhålles att jag i min försvarsskrift skulle ?genom förvrängningar af verkliga förhållanden och anförande af sådana, som icke höra till saken, sökt afleda uppmärksamheten från föremålet för åtalet. Denna beskyllning torde dock vid första opartiska granskning af min vid de inlemnade bilagorna fogade skrift visa sig vara grundlös: ty jag har ju punkt för punkt hållit mig till den åtalade artikeln. Attjag dessutom framdragit ett faktum som karakteriserar de förhållanden. hvilka varit föremålet för anmärkningarne i den åtalade skriften torde icke kunna läggas mig till last: enär jag derigenom icke fjort mig skyldig till an dragande af något som kan anses icke höra til! saken, alldenstund ett tryckfrihetsmåls bedöman de, måste i saknad af sådan juridisk bevisning som i andra rättegångsmål är tillåten, synnerli gast bero på den moraliska bevisning den anklagade parten förmår åstadkomma. Emellertid finner jag det fanska naturligt att min motpar!: icke kan till bemötande upptaga allt hvad jag i min försvarsskrift anfört. Beträffande anmärkningen rörande bröderna Bolins mål, och i hvilket hänseende hr underståthållaren åberopar den ingifna polisrappor ten, ber jag få erinra att rådhusrättens sjette afdelning sistlidne tisdag afkunnat utslag uti ifråfaverande mål och dervid helt och hållet underänt de angifvelser mot bröderna Bolin, hvilka uti samma rapport innefattas. Det har under ransakningen tydligen visat sig att rapporten tillkommit på falska uppgifter at afskedade och nu mera sakfällde konstapeln Menander. Alltför gerna medgifvande det billiga och rättvisa i hi underståthållarens bemödanden att utforska om icke möjligen någon sanning låg till grund för uppgifterna i rapporten, måste dock tagas i be-. traktande, att, enligt det hr underst thållarens slutpåstående bifogade protokollstransumt, handlades bröderna Bolins mål första gången redan den 12 Mars detta år. Alltså borde det den 23 i samma månad, efter flera hållna förhör och då vittnen å ömse sidor blifvit hörda, hafva varit temligen klart för hr underståthållaren hur pass mycken sanning som fanns uti förevarande rapport; synnerligast. som hr understathållzren, hvilken personligen dels varit vittne till polisbevakningens råa och besinningslösa framfart, dels ock handlagt de derom handlande undersökningarne, icke gerna kunde vara okunnig om att den 7 och 8 Mars polistjenstemiinnen uteslutande voro de förolämpande. Läåtom oss dock, för att taga saken från en annan sida, anse att hr underståthållaren ännu den 23 Mars hade något skäl för den åsigten att båda bröderna Bolin, eller endera af dem förgått sig mot konstapeln Menander, så berättigade detta i juridiskt hänseende icke hr understäthållaren till den slutsatsen att broderna Bolin varit utsända för att söka gräl med polisbevakningen i allmänhet, och ännu mindre tiil ett öppet och — jag vågar påstå det; ty det är sant — häftigt uttalande af denna slutsats, ett uttalande som helt naturligt måste af bröderna Bolin anses såsom en förnärmelse; och af hvilken anledning jemväl deras rättegångsbiträde begärde målets remitterande. Men detta allt är en sak för sig; ty uti den åtalade skriften har jag icke tillåtit mig någon anmärkning öfver det mer eller mindre lämpliga uti att vid förhöret den 23 Mars förhindra målets remitterande, utan endast relaterandet af det i hr underståthållarens slutpåstående icke vederlagda faktum, att hr underståthållaren yttrade till bröderna Bolin, det de sannolikt varit utsända för att söka gräl med polisen; och hvilket jag såsom ett, enligt min tanke, ogrannlaga och för andra personer som möjligen kunde hafva angifvelser att göra, ingalunda uppmuntrande bemötande, fann förtjent af att omnämnas. Att det ifrågavarande yttrandet icke återfinnes uti protokollstranssumtet bevisar naturligtvis infonting: ty för det första är det en helt naturig och äfven känd sak att om en domare vid en session tillåter sig ett otillbörligt yttrande, detta icke tages till protokoll; och för det andra kan ett transsumt, ett lösryckt stycke af protokollet, icke innefatta bevisning om, att under en annan del af förhöret, än den som transsumtet afser, ett visst yttrande icke blifvit fäldt. Emellertid har jag alla skäl vara tacksam för det hr underståthållaren bifogat det åberopade rotokollsutdraget; ty man igenfinner der i sin helhet den af f.d. poliskonskapeln Menander afifna rapporten och denna förtjenar verkligen att äsas, såsom ett bevis på hurn polistjenstemännen stundom framkomma med de grötsta beskyllningar mot personer som de deremot sjelfva törolämpat. Man läse t. ex. i rapporten om huruledes ?Gabriel Bolin rusat på Menander och afryckt hans påhafda uniformsmössa samt i öfrigt å honom burit våldsam hand, utan att det då lyckats Menander att taga Bolin i förvar, enär åtskilliga personer bland den samlade hopen sådant förhindrat; dock hade efter att flere poliskonstaplar kommit tillstädes samt hopen under fortsatt hurrarop vägrat att efterkomma förnyade uppmaningar att sig Skingra Bolin som ånyo anfallit Menander, blifvit, oaktadt vå.dsamt motstånd, gripen och derefter jemte Bolins broder, mnuraregesällen Anders Bolin, hvilken medelst våld sökt förhindra konstaplarne att bemäktiga sig Gabriel Bolin, uppförd till polisvaktkontoret i trakten, etc. etc. Sammanställer man nu detta dermed, att under ransakningen i detta mål icke ett enda vittnesmål lemnat det ringaste stöd för dessa uppgifter; hvaremot ett betydligt antal vittnen intygat det Menander våldfördt sig å Bolinerna, hvarför han nu också är sakfälld, så synes genast att ifrågavarande polisraport är, såsom sådan, ett riktigt praktexemplar Något som jemväl förefaller mig besynnerligt är, att, oaktadt undersökningens uppehållande för dei och för sig aktningsvärda sträfvandena att utforska om bröderna Bolin sökt gräl med polisbevakningen, under alla de gånger målet i poliskammaren förevar, icke af Menanders förman, poliskommissarien Backlund, som i första hand underskref den falska raporten, nämndes ett enda ord derom, att Menander, till följd af förut under aftonens lopp visad vildsint framfart, blifvit af samma kommissarie ansedd vara icke fullt nykter och derför tillsagd att gå hem till vaktkontoret å Ladugårdslandet. jessa med flera upplysningar i atseende å Menanders beteende aftonen den 8 Mars, vunnos först sedan kommissarien Backlund, jemte några andra polistjenstemän, blifvit vid rådhusrätten bringade på ed. Medan saken förevar i poliskammaren nämndes deremot såsom anfördt är icke något om Menanders nyssnämnda meritförteckning, hvilken det likväl kunnat vara tjenligt att sammanställa med hans rapport: men mot denna uttalades i