Aftonbladet – 10 september 1864, sida 3

af polisens egna chefer icke ansett under sin värdighet att gå i spetsen för dylika ströftåg, som de under Marsdagarna utförda, då man till och med rusade in på krogarna för att finna offer för battongen, är det alldeles klart, att det icke ligger i polisinstituktionens intresse att strängt förfara med de underordnade våldsverkarne. Det må under sådana förhållanden heller icke förundra någon att jag i broschyren uttalat tvifvel om huruvida alla de i våldsåtgärderna delagande paliskonstaplarne och deras biträden Jlifvit vid konfrontationerne i poliskammaren inställde. Jag hyser fortfarande tvifvel i detta ivänseende och kan derför icke återtaga hvad jag lerom sknifvit; likasom jag heller icke återtager aågot i annat hänseende, utan vidhäller hvad 1ag yttrat och de till domstolen inlemnade atesterna bekräfta om underståthällarens sannoikhetsberäkmngar och enskilda samtal med tidaingsreferenterna. . Vi ha redan förut redogjort för juryns samnansättning och yttrande samt domstolens deraf iöranledda utslag: Mot detta har hr Minnich imfört besvär i hofrätten med yrkande om målets iterförvisning till ny behandling på den grund, att bland jurymännen befann sig en mosaisk rosbekännare, hvilket klaganden anser vara strilande mot tryckfrihetstörordningen, enligt hvilken jurymanna-eden skall afläggas vid Gud och dans Heliga Evangelium, -— en föreskrift genom hvilken grundlagsstiftaren anses ha afsert att til jurymän endast kunna väljas kristna trosbekännare.