remitterades till rådhusrätten och den unga qvinnan insattes i häktet. — Korrektionisten Ljungberg, som natten till den 23 sistl. Febr. begick inbrottsstölden i Solna prestgård, och dervid tillfogade prosten Ahlberger flera knifhugg samt för ungefär en månad sedan greps i Westergötland och hitförpassades. erkände ändligen i går inför Danderyds skeppslags tingsrätt, vid urtima ting å Stockholms läns cellfängelse, sig saker till ofvannämnda brott. Marsuppträdena. Vi ha förut omnämnt, att den i målen angående Marsuppträdena. t. f. allmänna åklagaren. v. häradshötdingen Abergsson, i sitt slutpåstående rörande det mot skomakarmästaren Ganer begågna våldet, yrkade, att poliskonstapeln Adoli Söderberg måtte, på grund af den i målet förekomna bevisningen, åläggas värjemålsed. På uillfrågan af domstolens ordförande om Söderberg kunde gå en sådan ed svarade han med mycken bestämdhet att han när som helst vore dertill beredd. Ja det tror jag nog, invände ordföranden; men jag frågar om Söderberg skulle kunna gå eden med godt samvete ? Ältven denna fråga besvarade Söderberg med ja, utan nägot slags tvekan. Då domstolen sedermera afkunnade sitt utslag fälldes Söderberg. i enlighet med det framställda yrkandet, att med ed vita och betyga det han ej deltagit i våldet mot hr Ganår. Men i förgår, den utsatta rättegångsdagen, hade Söderberg kommit på andra tankar och sade sig ej kunna gå eden. Målet uppsköts härefter för slutligt utslags afkunnande. Tryckfrihetsmål. Vi fortsätta i dag redogörelsen för skriftvexlingen i det på begäran underståthållaren Almqvist mot hr H.W. Minnich anhängiggjorda tal. Den 2 Juli afgaf åklagaren i målet slutligt yttrande, hvilket innehöll hufvudsakligen följande: Det anförande hr Männich vid sista rättegångstillfället ingifvit, är till sin beskaflenhet öfverensstämmande med den åtalade skriftens innehåll och syftemål. Han söker deri genom örvrängning at verkliga förhållanden och anförande af sådana, som icke höra till saken, afleda uppmärksamheten från föremålet för åtaet, som utgöres af de smädliga, å heder och ära gående tillvitelser och beskyllningar. för hvilka hr underståtnållaren blitvit utsatt. Den omständighet, att våldsamheter begingos under Marsdagarne och att icke alla, som deri må hafva deltagit, blifvit upptäckta och till laga ansvar befordrade, kan icke i någon mån berättiga hr Männich att, såsom skett, tillvita hr underståthållaren partiskhet, missbruk af embetet, ik att bedraga allmänheten, uppsåtlig underlåtenhet att icke efterforska sanna förhållanden m. m. Dessa å embetsmans heder och ära gående tillvitelser, jemte hela syftningen i den angifna artikeln, hafva af mig åtalats; och då de blifvit i tryck offentliggjorda och kring landet utspridda, qvarstå dessa smärdelser i hela sin straffvärda beskaftenhet, såsom faktiska öfverträdelser af tryckfrihetslagen, de der af svaromålet icke förmildras. Beträffande sådana, genom sitt eget innehåll till fullo ådagalagda förbrytelser i skrift, kan hvarken bevisning eller motbevisning ifrågakomma. Hr Minnichs svar uppenbarar om möjligt ännu tydligare den smädande afsigten. Genom nya insinuationer söker han att hos den läsande allmänheten, som icke kan vara i tillfälle följa de slingrande vägar som i svaromålet begagnas, väcka indignatuion mot icke namngifna personer och såmedelst atvända uppmärksamheten från skriftens brottsliga innehåll och beskaffenhet, Det är emellertid ej mera i tryckfrihetsmål än i andra mål tillåtet inblanda Hvad till saken ej hörer; och kan här således icke till bemötande upptagas allt hvad svaranden funnit för godt anföra. Endast för att sätta jurymännen i tillfälle inse halten af den åtalade artikeln och beskaffenheten af försvaret, vill jag meddela några upplysningar ur protokollen. Uti den åtalade ar:ikeln anföres: att hr underståthållaren inför polisskranket öfverlade om bästa sättet -att få fog på de parter, hvilka varit nog dristiga att inkomma me: angifvelser om polisvald, sökande påbörda parten att han sökt gräl med polisen. Till bevis hvarom åberopas förhållandet i Bröderna Bolins mål? och magister Munch af Rosenschölds attest. Bilagda transumt af protokollen i detta mål utvisar ej blott, att poliskommissariens afgifna rapport, hvarigenom detsamma anhänggjordes, innehåller den bestämdaste angifvelse derom, att Gabriel Bolin först på ett våldsamt sätt anfallit polisbetjeningen, utan ock att, då denna angifvelse sedermera i poliskammaren vidhölls, maister Munch af Rosenschölds, om bröderna olins rättegångsbiträde, tvenne särskilda gåner före undersökningarnes slut framställda yrande om remiss till rådhusrätten afslogs, just af den anledning, att undersökningen hade till föremål att förskaffa upplysning ej mindre om de våldsamheter, som Dhivit begångna mot bröderna Bolin, än om deras förhållande vid tilltället. Vidare yttras: eller också drogs parten om munnen med förespeglingar om att alla krafter skulle användas att efterspana och gripa våldsverkarne, men — man antingen ville bedraga allmänheten med tomma löften: — ty, i stället för att efterforska hvilka omständigheter som kunde vara graverande för poliskonstaplarne, företog sig hr underståthållaren att inlåta sig i sannolikhetsberäkningar, om icke civila personer utöfvat en del af våldsbragderna?? Sådana tillvitelser kunna icke i någon mån mildras af den anförda omständigheten, att vid dessa förberedande polisförhör icke alla, som förbrutit sig, blifvit uppdagade; — och denna omständighet kan lika litet berättiga någon att beskylla ransakningsdomaren för att han velat bedraga allmänheten. att han, i stället att efterforska graverande omständigheter mot den angifna, upp: gjort sannolikhetsberäkningar m. m., som svarandens oriktiga uppgift, att ledning för sanningens uppdagande ej 1 något fall vunnits genom polisundersökningarne, lärer kunna ursäkta den uppå denna falska förutsättning grundade och om ett lågt förtal vittnande insinuation: att hr underståthållaren, i stället att söka framleta bevisning, undanskaffat den tillgängliga. Redan förut har blifvit erinradt, huruledes svaranden på ett förvrängdt sätt uppgifvit det i och för sig temligen likgiltigasamtal hr underståthållaren skall i ett enrum haft med tidningsreferenterna. De från bemälde referenter nu åberopade attester bestyrka just, att det af svaranden omförmälda samtal utgjordes af det meddelande, angående stadssoldaten Janssons vittnesberättelse, jag i förra skriften omnämnt. Afanledning att poliskammarens vanliga sessionsrum var upptaget af handläggningen utaf andra ärenden, verkställdes en stor del af förhören angående Marsuppträdena uti ett af de inför det större sessionsrummet belägna mindre rum inom poliskammaren. Icke uti något enrum, utan i detta illfälliga sessionsrum. der tidningsreferenterna : fvervoro målens handläggning, blef under väntan på några inkallade vittnen eller parter innehållet af Jansons i deras frånvaro :fgifna berät-i telse, att han seit flera civila personer de ifråvarande dagarne utdela slag, för dem upp