Aftonbladet – 10 september 1864, sida 2

börjar med en stor öfverblick öfver naturens vidsträckta fält, den oorganiska, så väl som den organiska, uppkomsten af de särilda väsendena i verldsalltet, instinkten, öfvergår derefter till en betraktelse öfver menniskoanden, den fria viljan, menniskans bestämmelse, hennes tillkommande lif, den fortskridande utvecklingen af verldsalltet, ör att sluta med en sammanställning af religion och naturvetenskap, hvari han ser två till alldeles samma mål ledande vägar. Om bokens enda ge följande ord i författarens förord den bästa föreställning: Vi lefva i en tid, då naturvetenskapernas allt hastigare framsteg föra till beständigt nya och öfverraskande upptäckter, men då ätven de af dem dragna, ofta ganska vågade slutsatserna, sätta i tvifvelsmål många för våra hjertan dyrbara förhoppningar samt derigenom uppskrämma och förskräcka många sinnen. Må de lugna sig. Botemedlet ligger hos vetenskapen sjelf. Ty det mål den eftersträfvar är sanningen, och den kan och får icke låta vilseföra sig i detta sträfvande, äfven om vägen skulle föra öfver klippor och afgrunder. Den får ej låta sinnet och känslan hafva något inflytande på forskningen; men den bör derföre ej ignorera eller lemna utan afseende dessa bada elementer. hvilka nu en gång väsendtligen och onekligen höra till menniskans natur. Snarare står det alltid säkert och fast, att slutresultaten af dess forskningar först då kunna anses riktiga, om de fullständigt motsvara menniskoandens och hjertats verkliga och sanna behof. Detta är, enligt författarens innerligaste öfvertygelse, det enda sanna och äkta kriteriet ; så länge det ej finnes, måste vi antaga att sanningen ännu ej är fullständigt utredd.? Öfversättningen är gjord med omsorg. Dock kunna vi ej dela öfversättarens åsigt om behöfligheten af ett nytt ord andig?, för att beteckna det tyska ?geistig?. Det häri liggande begreppet synes oss redan fullt uttryckt genom ordet andlig?.