Aftonbladet – 8 september 1864, sida 3

öfva ett lönande kommisionärskap i afse ende på låneanskaffningar, som då var full mäktige medgifvet, eller åtminstone icke för bjudet. Då vid 1812 års riksdag (i Örebro) va till fullmäktige i banken och riksgäldskon toret skulle i bondeståndet förrättas, förkla rades ständets enhälliga röst? utan vote ring ha fallit på talmannen Lars Olssor (som vid tillfället sjelf ledde förhandlin garne) och Anders Danielsson, hvilk: begge till ståndets fullkomliga belåtenhe fullgjort sina åligganden såsom fullmäktig i banken? — tilläggande samtliga represen tanterna från Dalarne stt de voro belåtn: med att talmannen Lars Olsson ånyo blif vit utsedd, och ?betygade honom deras er känsla för det biträde han lemnat dem utar ersättning?. I afseende på den tredje full mäktigen i banken, Pehr Andersson frår Gefleborgs län, så tycktes väl de flesta a ståndet äfven vara böjda för hans bibehål lande?, men då detta blef motsagt af Long berg från Gefleborgs län, med hvilken två andra ledamöter förenade sig, så beslöts att till besättande af tredje platsen bland bankofullmäktige skulle val anställas med slutna sedlar, sedan likvist ett par ledamöter förordat äfven Pehr Anderssons bibehål lande på grund deraf att han med skicklighet utöfvat befattningen, hvilket ock al bankens embetsoch tjenstemän vitsordats, hvarjemte af en ledamot anmärktes att Pehr Anderssons uteslutande nu vore desto obilligare då han, frånvarande i ståndets angelägenheter såsom tjenstgörande bankofullmäktig i hufvudstaden, icke var i tillfälle att sin rätt (vid riksdagen) bevaka?. — Då valet derefter anställdes för tredje fullmäktigplatsens tillsättande, erhöll Longberg 67 röster, hvarigenom Pehr Andersson blef utesluten. De valda tackade för förtroendet, Longberg med tillägg att han fann sig ?rörd och öfverraskad af valets utgång?. Medelst acklamation valdes derefter i riksgäldskontoret de två förutvarande fullmäktige, Erik Eriksson från Örebro län och Håkan Persson från Jönköpings län, ?på grund af deras insigter, verksamhet och erfarenhet? ; mot den tredjes, Sibbe Larssons från Kronobergs län, återväljande, anmärkte deremot Longberg, att han visserligen vore både rättsinnig och hederlig?, men först och främst hade han såsom suppleant inkommit i riksgäldskontoret, dernäst var han älderstigen och således icke lämplig i ett räkenskapsverk, och slutligen kunde han hvarken skrifva eller läsa skrifvet?. Emellertid återvaldes han dock endast med 39 röster. Vid 1818 års riksdag hade åtrån att blifva bankofullmäktig gripit mera omkring sig, och föranledde de tilldragelser som vi nu på att skildra. — Då skulle valet ske ?på sätt i 66 riksdagsordningen stadgades?. Efter namnupprop framträdde en hvar och nedlade sin voteringssedel ?nti en på talmansbordet för detta ändamål ställd omvänd tom hat. Men derunder hördes tre ledamöter, och bland dessa Jon Jonsson från Blekinge, yttra, att de tyckte sig förmärka en ledamot ha inlagt flera än en sedel?, hvarå dock ej afseende fästades. Innan uppsummeringen företogs hemställde en ledamot, ?att talmannen måtte, såsom ståndets äldste och allmänt aktade medlem, all händelse vid den honom ditills uppdragna befattningen i banken, bibehällas?, hvarom åtskilliga ledamöter förenade sig, utsträckande denna hemställan än vidare i len syftning, att ståndets samtlige dittills varande fullmäktige både i banken och rikssäldskontoret borde bibehållas. Men härenot anmärktes af Anders Danielsson, Longverg och talmannnen, alt då endast uppsummeringen af de redan till bankofullmälsigsvalet afgifna rösterna återstode, kunde ngen ändring ske, hvilket ock blef ståndets eslut, hvarefter val äfven företogs till full-: näktige i riksgäldskontoret. Jon Jonsson yrkade pu att sedlarne måtte plifva uppräknade, då åtskilliga tyckt sig närka att flera sedlar vid första voteringen blifvit i hatten inlagda, än rätteligen hade ort ske. Men detta yrkande bestriddes ifigt af Wessing från Westmanland (en af tändets både mest vigilanta och anspråksulla, samt annars mest stränga ledamöter), örmenande att denna åtgärd allenast kulle leda till en onödig tidsutdrägt. Jock framträdde v. talmannen Hyckert och lera ledamöter och räknade voteringssedlares antal, hvaraf visade sig att för fullmäktige riksgäldskontoret aflemnats 112 sedlar, men ill bankofullmäktigsvalet hade deremot 124 edlar aflemnats, eller 12 mera än ståndets ärvarande ledamöter. Häröfver uppstod tt högt och enhälligt betygande af missöje och ovilja. Fyra ledamöter förklaade bestämdt att de tydligt sett det Gustaf )Isson från Westmanland i stället för en nlagt flera sedlar i hatten. Detta bestreds å det högsta af honom, och talmannen ernrade att man i detta fall borde vara viss å sin sak — hvilket dock icke rubbade e förras påstående. Ståndet förklarade voteingen ogiltig, och beslöt att nya voteringsedlar skulle anskaffas och med större försigighet mottagas, så vida ej, såsom ståndets llmänna röst hördes yrka, dåvarande fullnäktige skulle utan omröstning bibehållas. lera hördes påyrka att det sednare alternavet skulle antagas, hvilket deremot högljudt fandra bestriddes. Talmannen äskade ljud ch erinrade om ståndets skyldighet att vid ina öfverläggningar iakttaga lugn och värighet — samt aflemnade klubban, såsom vig, till vice talmannen för att han om an så för godt fann, skulle meddela den af tåndets allmänna röst yrkade propositionen örande fullmäktiges bibehållande utan omöstning. BSedan vice talmannen, i sådant yfte också i flera resor framställt särskild