Aftonbladet – 7 september 1864, sida 2

oförbränd Explosionen på Heleneborg dea 3 Bspt. Till Redaktionen af Aftonbladet! Som tidningsberättelserna innehålla några misstag vill jag redogöra för hvad jag vet om anledningen till explosionen. Min far hade vid Heleneborg anlagt ett laboratorium för beredning af nitroglycerin. Att i närheten af boningshus tillverka ett ämne af så ofantlig kraftär visserligen oförsigtigt, men sjelfva detta sprängmedels egendomliga egenskaper ha gjort att vi ansett faran så godt som ingen. Det låter t. ex. antända sig utan explosion, och fortfar ej ens att brinna såsom vore fallet med vanlig olja utan slocknar af sig sjelft då den brinnande kroppen fråntagas. I de flesta fall slocknar äfven denna i sprängoljan liksom i vatten. Öm man på ett städ häller några droppar och vidrör dem med ett glödande jern så hörs blott ett svagt ljud under stark gasutveckling. Ett hammarslag åstadkommer en våldsam explosion men endast af den ringa del som kunnet träffas af slaget. Resten återfinnes å städet. i Ett berghål kan laddas med hälften nitroglycerin och hälften krut (under alla förhållanden utom de i mitt patent angifna) utan att det förra exploderar. Möjligheten för dess användande i praktiken beror derföre på en mer komplicerad procedur än hvad ?tändarens? konstruktion tyckes ntvisa. Denna består af blott en liten träcylinder, fylld med krut, men uppfyller det dubbla ändamålet, att fint fördela ett obetydligt qvantum af sprängoljan och att upphetta detta till explosionsgraden, hvarvid gastrycket verkar ungefär som ett hammarslag på de angränsande molekylerna o. 8. v., till dess explosionen fortplantat sig genom hela massan. Om krutgasen deremot, i st. att fördela oljan, verkar på dess hela yta så påföljer ingen explosion och nitroglycerinet qvarfinnes oförbrändt. Häraf synes