Aftonbladet – 7 september 1864, sida 2

cd Ae IGN Te VARE DICK TLD ELDAR Vi äro derföre fullt förvissade. att om en så obetänkt plan, som den ryktesvis omtalade, blefve utförd, så skulle olägenheterna deraf blifva så stora och klagomålen så bittra, att en förändring snart måste åstadkommas, något som alltid är oangenämt, när rätta förhållandet lätteligen kunnat inses redan på förhand. ) Hvari ingår nattlogis om 10 timmar. TERRORN 6 KA Ke Ytterligare om kättareprocessen mot teol. professor Schonkel. Den femte Durlacher-konferensen har bivistats med ett deltagande, som icke förefunnits vid någon föregåcude. Föremålet, en kättaredom i nittonde seklet, hade hållit församlingarne vakna. Här fann man landtbrukare, handtverkare, köpmän, professorer, ministrar, militärer, mer än 70 prester, af rationel, spekulativ och positiv riktning, en medlem af öfverkyrkorådet, en man ur storhertigens omgifning, omkriug 600 personer, för att offentligt uppträda lör trosoch lärofriheten. Genom acklamation valdes till ordförande dekanen, teol. doktor Zittel, som tolkade anledningen till denna extra konferens, nemligen den hittills oerhörda företeelsen af en ottentlig kättaredom. Man hade antastat en bok, som icke vore frivol. utan allvarlig; en man, som icke vore protestantismens tiende, utan dess förkämpe, och hvars predikningar njöto törsamlingens förtroende. Han förklarade konferensens ändamål ej vara instämmandet i innehållet af Schenkels bok, utan att uttala dess berättigande som ett vetenskapligt verk; lika litet vore fråga om försvar för hans person, utan om trosoch lärofrihetens grundsats. Derpå uppträdde teol. professor Holzmann och visade, hur äfven teologer af strängare riktning än Schenkel lemnat sitt bifall till den anda, som genomgår hans bok, förklarande, att de ansågo mången, som ej delade deras teologiska ståndpunkt, dock vilja uppriktigt tjena Kristi sak, och en sådan vore: att fö ga framför dem, som ej röra en hand för Kristus, men betrakta det som helgerån, om någon ser honom ur annan synpunkt än de sjelfva. ÅAtven hade presterskapet i Wien betecknat de badiskv ortodoxernas : förfarande mot Schenkel som moraliskt förkastligt. Man borde skilja det historiska och dogmaliska. Frågan vore att med kritikens hjelpmedel fatta en trogen bild af Kristus. Sehenkel förklarar sjelf sin bok som ett försök härtill. Utan dogmatikens vanliga tradition företog han att historiskt framställa Jesu bild efter Markus som ur-evangelinm. Först sedan den historiska frågan är undangjord, framträder den dogmati d. vy. s. frågan ur hvilken synpunkt det öfver det historiska liggande metafysiska, Jesu återlösning och hans förhållande till Gud, är att fatta. Så är framtällningens perspektiv ett helt annat än det vanliga, deraf mångas förvåning; men vill man angripa Schenkels lära, så bör man hålla sig till hans Dogmatik af 1859, der han spekulativt afbandlar Kristus. Vidare visas, hur angriparne förfalskat Schenkels ord, och bitterheten mot honom förklaras dermed, utt han i striden mot den moderna ortodoxien gett gamla kyrkoregementet första och dödande hugget. Slutligen framställde Holzmann följande tes, som antogs enstämmigt mot blott 2 röster: Den mot ?Jesu Charakterbild? af Dr Schenkel riktade protest från en del af badiska presterskapet beror, till största delen af silt innehåll, på väsentliga vanställningar, är sålunda i saken ogrundad, och särskildt må beklagas, att den tjenar som medel för en partiagitation. Stadspastor Schellenberg från Manuheim framställer rätttärdiggörelsen genom tron såsom protestantismens grundsats, men påpekar hur densamma blifvit ryckt ur sin ursprungliga mening och förfalskad i andan af en katoliserande trosuppfattning. Han visar genom yttranden af Phiher och Melanethon, att i deras mening måste den rättfärdiggörande tron noga skiljas från den historiska och dogmiron, hvilken vore en tro på vissa historiska öfvernaturliga händelser och kyrkligt fastställda läror, hvilket enligt Luther icke kunde skapa några nya menniskor. Denna ur-evangeliska lära om tron är samvetsfrihetens källa. Tros-, samvetsoch forskningsfrihet utan lärofrihet vore nonsens. Det vore oförnuftigt att en