Aftonbladet – 2 september 1864, sida 2

likaledes berättats, att stormakterna blifvit ense om ett utkast till en förbundsreform, så erfar jag från god källa, att något sådant icke existerar. Österrike och Preussen äro blott ense om att uppträda gemensamt i alla de frågor, som höra under förbundsdagen, i det.de på förhand skola för hvarje tillfälle träffa ötverenskommelse, innan man slår allarm i Frankfurt.? Från Wien skrifves den 26 Augusti till Augsb. Alig. Zeit.?: De slutliga fredsunderhandlingarne hafva nu tagit sin början; i dag redan egde ett möte rum, sedan man i går haft en förberedande sammankomst. Bismarck reser sannolikt härifrån i morgon. Intill det sista rådde mellan de båda monarkerna det vänskapligaste förhållande, och i de högsta kretsarne lögges mycken vigt å den österrikisk-preussiska alliansens bestånd. Man har ännu icke kommit till bestämdt formulerade öfverenskommelser för framtiden; det berättas likväl, att de två suveränerna ömsesidigt lofvat hvarandra, att i alla stora frågor, isynnerhet angående förbundsreformen, blott uppträda i förening efter inbördes aftal. Det skall dessutom hafva lyckats beveka Preussen till större måtta emot den af mellanstaterna följda politik. Hvad Lauenburg angår, så är det temligen sannolikt, att Preussen icke skall möta något motstånd hos Österrike, om det gör anspråk derpå såsom ersättning för krigskostnader. Men Österrike gör med största bestämdhet gällande, att handelsfrågan snart må bli afgjord, och man är nyfiken att se, om Preussen skall erkänna Österrikes rätt att inträda i tullföreningen, hvilket här uttryckligen fordras. Vår industri trängtar efter ett afgörande; vårt osäkra förhållande till tullföreningen och tariffen förekommer småningom odrägligt.? Till tKöln. Zeit.? skrifves från Wien den 26 Augusti: ?Den mest påträngande angeägenheten för de båda tyska stormakterna är frågan om hvad man under den närma: ste framtiden skall göra med hertigdömena, och derom synas Österrike och Preussen ännu ingalunda ense. Om jag är riktigt underrättad, skall Bismarck heldre rent aj afstå från en provisorisk regering, än gå in på Österrikes förslag, att förbundet skulle hafva del deruti hvad Slesvig beträffar. Öster. rikiska kabinettet lär å andra sidan vara villigt att lämpa sig efter Preussen i denna punkt, om blott snart ett drägligt tillstånd kan åvägabringas genom arfstrågans afgö rande; men derför lägger penningfrågan hin: der i vägen. Bismarck vill åtminstone icke utleverera Slesvig till den furste förbundei förklarar för rättmätig suverän, förrän har är säker att få krigskostnaderna ersatta. De båda kabinetten måste i alla händelser känns sig uppmanade att komma öfverens i denns fråga, då monarkerna ömsesidigt högtidli gen förpligtat sig att hädanefter uppträds gemensamt i afseende å tyska frågor och framför allt förbundsangelägenheter.