Aftonbladet – 31 augusti 1864, sida 3

svika dig, och hjertat stelna i ditt bröst -— att du må bli borttagen midt i din synd — att du må falla likt en rutten grer från din familjs träd — att du må falia nedi stoftet och iörsvinna likt vattendroppen som spilles i sanden — att ditt namn för evigt måtte förgätas bland flickorna i Juda stam och döttrarne af din fars hus! Ehuru hans vrede skrämde henne, öfverväldigade den henne dock icke. Somliga qvinnor skulle i förskräckelse ha flytt från bonom — andra skulle ha kastat sig ned på sina knän och med tårar och böner sökt öra honom till medlidande; men Mariamne såg honom rakt i ansigtet med en stilla svrg i sin blick, som träffade honom ihansg innersta hjerta och ännu mera retade honom. Min far?, sade hon mildt — det återslår ingenting lör mig att frukta i denna verlden. Döda mig, men förbanna mig icke! Bilden af hennes barndom, minnet af hennes mor, den undergifna sorgsenheten i hennes hållning samt medvetandet af hans egen orättvisa — allt bidrog utt drifva honom till vansinne. ?Döda dig! upprepade han med sammanbitna tänder. Vid Manahems hen — vid öfversteprestens hufvud — vid sjelfva templets förlåt, om jag någonsin mera hör dig upprepa detta förbannade namn, skall jag döda dig med min egen handt! Detta var för en dotter af hennes nation icke någon tom hotelse. Sådana exempel på fanatism voro hvarken okända bland juJernes strängare sekter eller betraktade med så alldeles vgynnsamma blickar af detta sjeliuppoffrande och entusiastiska folk. Berältelsen om Jephtas dotter omtalades snavare sårom ett exempel på kelig och hög