gång undfalla sig, att hon år 1809 hade varit nödsakad att lemna Sverge. Men vid den tidpunkten blef, utom ledamöterna a! det gamla regerande huset, såsom bekant är, ingen landförvist.? Erter att hafva meddelat förestående korrespondentartikel, tillägger Augsburgertidningen för egen del följande: Fru Ekeman-Alesson lefde jemväl en tidi Augsburg. Hon var utan allt tvifvel svenska. En (icke här befintlig) vän uf oss, som hade en särskild anledning till att i Sverge, det han af egen åskådning känner, efterfråga hennes förhållanden, kunde icke skingra det mörker som hvilar deröfver. Han förnam allenast, att hon förvaltat en landtegendom nära Asarum i Skåne eller Blekinge, derefter begifvit sig till Malmö och plötsligen lemnat sitt fädernesland. Hennes adoptivson, litografen Ekeman, dog helt ung i Stuttgard af lungsot. Hans enka gifte sig sedan med filologen professor Kopp, som också nu är död.? Så långt Augsburgertidningen. Den svenska meddelaren af dessa rader har sig bekant, att en mycket förnäm dam i Skåne ännu lefver, hvilken i sin första ungdomstid stått i mycket nära förbindelse med samt vill och med njutit undervisning af den hemligheisfulla qvima, hvarom här är fråga: och han vet äfven, att aflidne professor Ekeman ännu har i lifvet en köttslig broder, hvilken har fullkomlig reda, så väl på fru Ekemans letnadsförhållanden här i Sverge, som huru hennes afresa härifrån försiggick. Sannolikt skall det således icke dröja länge innan allmänheten kommer att få sig meddeladt lösningen af denna mera än ett halft sekel gamla gåta, som väckt så mycken uppmärksamhet och framkallat så många gissningar. —h.