Aftonbladet – 31 augusti 1864, sida 3

skulle sökt inbilla äfven dem att så varit förlållandet. Huru sanningslösa dessa uppgifter äre, synes af de vid ifrågavarande undersökningar förda protokoll, till hvilka jag, utan att deroma vidlyftigare orda, ock hänvisar, såsom varande de handlingar, deraf hr underståthållarens åtgörande för de brottsliges upptäckande bäst kar inhemtas. Emellertid vill jag, för att visa huru hr underståthållarens åtgärder äfven i de minsta detaljer blifvit förvrängda, omnämna, huru det förhåller sig med hans ofvan anmärkta samtal med tidningsreferenterna. Enligt hvad det vid undersökningen om våldet å betjenten Per Gustaf Pettersson den 2 sistlidne April i poliskammaren hålina protokoll upplyser, hade stadssoldaten Janeson, som jemväl varit inkallad, tör att höras öfver berörda våld, sedan Pettersson fritagit konom från all delaktighet i detsamma. beräuat, det Jansson såväl på aftonen den 8 sistl. Mars, som föregående aftnar bemärkt flera civilklädda personer, hvilka icke tillhört polisbevakningen eiler antalet af dess. för tillfället antagna biträden, säl!a sig till patrullkarlarne samt med käppar öfverfallit och slagit flera personer, under det patrullkarlarne sökt skingra folkmassan. Som denna berättelse afgafs, då tidningsreferenterna ej voro tillstädes, blef densamma, på det de måtte göra ett sannt referat öfver hvad som förekommit, efter derag8 ankomst af hr underståthållaren för dem upprepad; och det är uppenbarligen detta, som givit Mtinnich uppränningen till hans dikt uti förevarande hänseende. Af hvad jag nu om skriftens innehåll anfört kan man lätt sluta till syftet med densamma. Visserligen har hr Miinnich i sin förklaring uppgilvit, att han med sin skrift afsett att gifva ett uttryck åt den ovilja, som hos allmänheten alstratg genom civilmyndigheternas uppträdande under Marsdagarne; mn då han sålunda gjort sig till allmänhetens sakförare, borde han ock hafva tillsett. att denna allmänhet, för hvars bästa han ansett nödigt att utsända ifrågavarande arbete, icke blifvit vilseledd genom oriktiga uppgifter. Sedan vice häradshöfdingen Settergren härefter berört tryckfrihetens välgerning, med anmärkande derjemte att samma välgerning kunde missbrukas, på sätt Männich äfven gjort, då han genom sina vrängda framställningar af hr underståthållarens åtgöranden, på ett betänkligt sätt angripit hans heder såsom embetsman, lortsätter vice häradshöfdingen: Erebetsmannen eger ej mindre än andra samhällsmedlemmar tillgodonjuta sitt goda namn och rykte samt vara fredad för förnärmelser. Lagen anvisar i hvilken ordning den, som anser si blifvit af honom på något sätt förorättad, m anmäla sin klagan och erhålla densamma lagligen beifrad. Saknas anledning till ett sådant öppet framträdande med angifvelse och åtal, då fordrar lag och samhällsordning att embetsman: nen må vara fredad. Det smygande förtalet, utan öppen angifvelse, är icke tillåtet. Lagen förbjuder derföre smädesknfter samt lögnaktiga och vrängda framställningar i allmänhet, och det så mycket mer, då skriften är af den beskaffenhet, jag här ofvan antydt.? Jemte det jag fortfårande yrkar ansvar å Mtnnich, enligt 3 4 8 och 12 mom. af nu gällande tryckfrihetsförordning, jemförda med 18 kap. 8 samt 60 kap. 4 och 5 4 missgerningsbalken, öfverlemnar jag slutligen pröfningen af målet åt den jury, om deri kommer att utses — väl vetande att denna känner gin pligt så väl att värna tryckfriheten. som ock att bestraffa denna frihet, då den öfverträdt sina i lag bestämda gränser. På det Minnich måtte erhålla del af detta åklaarens anförande. samt åklagaren taga känneom om de af Mtinnich i målet ingifna bevisen, blef målet till torsdagen den 21 Juli uppskjutet. (Fertk.) — På förordnande af justitiekanslersembetet har stadsfiskalen Kock uttagit stämning å utgifvaren af tidningen Gamla Fäderneslandet, med yrkande om ansvar å honom för en uti n:r 68 af nämnde tidning för i år intagen oriktig uppgift, angående en poliskonstapel Hagerts förhålande under tjenswutöfning. Målet är lottadt på rådbusrättens femte afdelning och förekommer i morgon till handläggning. — Natten till den 9 sistl. Juni bortstals ifrån grosshandlaren Ph. A. Jacobsson, boende på sommarnöje vid Gröndal, en mängd klädespersedlar, Om denna stöld och ett på samma gång föröfvadt nidingsdåd hölls genast polisundersökning, hvilket mål, för hvarje gång det i poliskammaren förekom, referades i tidningen. Förstölden häktades och ransakades med en för andra resan stöld straffad person, vid namn Claös Östlund, hvilken fortfarande sitter inne för detta brott, hvarjemte en ännu icke anträffad person, som heter Cavallin, också förut straffad, bevisligen varit med om stölden. Men en tredje deltagare deri, för andra resan stöld straffade förre stadssoldaten Pehr Pehrsson, har först i dessa dagar blifvit upptäckt, och derigenom -har det kommit i dagen hvart tjufvarne tagit vägen med rofvet och huru de användt åtminstone en del af detsamma. De ha nemligen begifvit sig till Pehrssons bostad, n:r 8 Löjtnantsgatan, der de delat kläderna sinsemellan, och har Östlund sålt sin andel till hustru Christina Ang, som har lumphandel i huset n:r 1 vid Styckjunkargränden. I anledning deraf anställdes visitation såväl i boden som 1 hennes och mannens, för första resan stöld straffade mureriarbetaren Svante Ängs. gemensamma bostad vid Gref-Thuregatan n:r 22, der, oäktadt de nekade att inneha olofligt gods. en mycken het sådant anträffades, såsom åtskilliga klädespersedlar af de ifrån hr Jacobsson stulna, en 70 famnar lång skeppslina, sönderstyckad i åtta bitar, 34 stycken nya jernplåtar, ett parti dymlingsspik, likaledes obegagnad, samt tvenne assistanssedlar, den ena på diverse guldpjeser, hvaribland fem örringar, och den andra på 2ö skedar, en gaffel och en slef, allt af silfver. Vid polisförhör i dag svängde sig hustru Ang vidredogörandet 1iör åtkomsten af de anhåilna sakerna, hvarföre målet Sppskörs till annan dag, då hon och mannen skulle vid hemtningsälventyr återkomma. Tjufven Pehrsson, hvilken, i olikhet med andra sina brottsliga kamrater, är särdeles öppenhjertig i sina bekännelser, har först nu kunnat ertappas såsom deltagare i stölden vid Gröndal, emedan han sedan dess varit till Gefie. Der har han också stulit, men som han vid undersökningen om denna stöld bekännt sig saker till en dylik vid Skuggan å Djurgården af flera alnar väf, har han blifvit förpassad hit. — I dag stod inför poliskammarens skrank ex blind gubbe ifrån Göteborg, vid namn Svenssom, som blifvit på Gustaf Adolts torg anträffad och i anseende till sin blindhet alldeles oförmögen att reda sig sjelf. Han uppgaf sig vara i nämnde stad intagen på en försörjningsinrättning och sade sig ha begifvit sig hit, för att genom vedsågning förtjena sitt uppehälle. Huru han färdats ifrån Göteborg och hvem han haft i sällskap vanns ingen upplysning om. Det förordnades att han skulle till hemorten åter: sändas. — Från Lund skrifves: En qvinsperson, gom kallar sig jungfru Hyberg, upptri der härstädes såsom slags tt oiipack låtsande Sn pr an NERE