Aftonbladet – 31 augusti 1864, sida 3

möjligen kunde neka att sätta tro till henne ich betrakta hela planen såsom en afsigt att föra hans här uti ett försåt. Den enda svårighet som framstod för henne var hennes egen flykt ur staden. Hon tviflade allleles icke på att hon, en gång väl inne i let romerska lägret, skulle besegra allt motstånd med sina tårar och böner, och hvad in blefve af henne sjelf, skulle dock alltid len älskade blifva räddad. Det var likväl icke utan en stark inre strid som hon kom till detta förtviflade beslut, Det blod som flöt i hennes ådror var redigt nog för att allt emellanåt bränna ef blygsel, då hon tänkte på ett dylikt förräderi mot sin nation. Måste hon, en judisk flicka, släppa fienden in i den Heliga staden? Kunde dottern till Eleazar Ben-Manabem, den djerfvaste af dess krigare och len kraftigaste försvararen ef dess murar, lifva den förrädare som skulle förnedra Jerusalem under ett främmande ok? Eu såg på sin far, huru han satt der försjunken sina dystra tankar, och hennes hjerta ver vära att svika henne då hon tänkte på hang skam och förtviflan, ifall han lefde för att ära känna sanningen, eller på möjligheten utt han ej skulle lefva så länge att han ärde känna den, och att han genom hennes vand skulle ljuta döden under ett oförberedt och förtvifladt motstånd. Men så tänkte on på Esca, der han stod bunden vid påen, det tjutande larmet, de grymma, hånande insigtena, de bara armarne och de lyftade tenarne. Och nu fanns det icke vidare nåson möjlighet att tveka — intet vidare van selmod återstod, utan endast detta envisa orubbliga beslut, som visade hvars: dotter 104 var. NN Forts. följer.)