Aftonbladet – 31 augusti 1864, sida 3

tiden skred framåt, skuggorna förlängdes, och vinden började vakna, visste hon atthvaärje minut som förflöt förde hennes hjertas vän allt närmare en grym död. Så mycket hade hon fått veta; men med denna visshet hade också hennes okufliga races hela energi uppvaknat, och hennes beslut var fattadt, ait han, om någon möjlighet funnes, skulle blifva räddad. Mången plan genomfor hennes ifrigt arbetande hjerna då hon sålunda satt hos sin tar, framför allt annat fruktande att genom ord eller åtbörd väcka huns misstarkar om hennes afsigter, och på sådant sätt göra det omöjligt för henne att komma undan. AÅf alla hennes planer var det blott en som syntes henne möjhg att verkställa; men äfven denna företedde svårigheter, som nästan voro oölverstigliga för en qvinna. Hon visste att hon kunde vara lugn för honom ända till följande morgonen. Ingen afrättning kunde ega rum på sabbaten; och ehuru den heliga dagen slutade vid solnedgängen, var det likväl icke hennes nations vana att döda sina brottslingar förr än efter dagningen, så att hon hade bela natten på sig för att handla. Men å andra sidan skulle hennes far icke lemna sitt hus under sabbaten, och hon skulle bli tvungen att stanna under hans uppsigt ända till aftonen. Så snart gvällen inbröt hade hon derför beslutit att fly och begagna sig af den enskilda gång som endast var känd af hennes faders familj, på hvilken Calchas hade begilvit sig till det romerska lägret, samt uppsöka Titus sjelf och erbjuda sig att på denna väg föra hans soldater in i staden, uppställande såsom vilkor för siti förräderi en omedelbar stormning samt Calchas och hans olyekskamrats befrielse. I sin qvinliga godtrogenhet föll det henne skirig in att Titus