Aftonbladet – 31 augusti 1864, sida 3

den, måste afvänjas från menskliga ömhetskänslor och meuskliga svagheter, alldeles såsom ett barn afvänjes från sin moders bröst. Jag säger dig, flicka, att jag fören timme af trygghet och säkerhet för Juda skulle vilja offra hela min slägt, och Mariamne, ehuru jag älskar dig ömt, mera än du kan föreställa dig — så om jag trodde att du kunde bli förrädare mot dilt land och din tro — jag säger det inte ivrede — så mitt eget kött och blod du än är — skulle jag inte tveka att rönna mitt svärd genom ditt hjerta !? Om Eleazars utseende hade motsvarat hans ord, skulle en dylik hotelse uti hennes nuvarande sinnesstämning möjligen hafva förmått Mariamne att erkänna sig för kristen och genast trotsa det värsta. Men det var en bekymrens tyngd på hennes fars bleka panna, en sorgsen ömhet i hans ögon, som rörde bennes innersta hjerta till medlidande — som dränkte alla andra känslor uti ett innerligt deltagande för denne stolte, beslutsamme och olycklige gamle mans elände. Hon glömde för ett ögonblick sjelfva Escas fara för de synbara qvalen hos en som vanligen var så full af tillit till sig sjelf och så föga mottaglig för vekare känslor. Haf tålamod med mig ännu en tid?, sade han; ?du, Mariamne, och jag stå nu ensamma i verlden. Derpå betäckte han sitt ansigte med händerna och satt tyst och orörlig, så att säga insvept i sina dystra tankar, hvilka hon ej vågade störa. Sålunda sutto de båda under de tröga, tråkiga timmarne af deuna långa, heta sabbatsdag. Om hon gjorde den rinvaste rörelse, såg han upp och teckaade åt henne att stanna qvar der hon var. Ehuru hon anfäktades af själens alla marter, vågade hön dock ieke vara konom olydig; och medan