Aftonbladet – 31 augusti 1864, sida 3

Räitegårngsoch Polissaker. Tryckfriketsmål. De båda mot förtattaren af skriften Peppar och salt på Wallenbergska förklaringen öfver polisbragderna i Mars 18647, hr H. W. Männich, anhängiggjorda åtalen äro nu utagerade inför rådhusrättens 5:te afdelning. Vi lemna här en sammanfattad redogörelse för den under deras handläggning förda skriftvexling. I det på begäran af understäthållaren Almqvist anhängiggjorda åtalet inleddes förhandlingarne med en stämningsansökan aft. ft. åklagaren, v. häradshöfding E. Settergren, i hvilken han omförmälde, att underståthällaren ansett vissa ställen i skriften innehålla uppgifter, som innefattade de mest tydliga beskyllningar för missbruk och partiskhet i underståthållarens embetsutöfning, hvadan och då denne i berörde skritt således blifvit angripen till sin heder och ära såsom embetsman samt i ötrigt till sitt goda namn och rykte, han å skriftens författare yrkat ansvar enligt tryckfrihetslagens 3 , mom. 8, jemfördt med 18 kap. 8 samt 60 kap 4 och 5 3 missgerningsbalken. Detta yrkande förnyade hr Settergren vid må lets handläggning första gången den 16 Juni. Er Muöännich avhöll om 2 veckors anstånd för afgifvande af skriftligt svaromål och förbehöll sig att få vidfoga åtskilliga attester, som kunde bestyrka de i åtalade skriften uppgifna förhållanden. Upp: skofvet beviljades. Då målet den 28 Juni förekom inför rådhusrätten ingaf hr Minnich en förklaring af följande hufvudsakliga lydelse: Att den åtalade skriften vore från början till slut fullkomligt sanningsenlig; att då hr underståthållaren funnit dei skriften intagna uppgifter innebära en mot hr underståthållaren riktad beskyllning för partiskket. sådant endast utvisade att hr underståthållaren sjelf ansåg att, om skildringen vore med sanningen öfverensstämmande — hvilket Mtännich kunde styrka — hr understäthållarens förfarande tillkännagåfve partiskhet. Det vore väl möjligt. att hr nnderståthållaren sjelf ansåg sig hafva samvetsgrannt utöfvat sin embetspligt, då det gällde att utan mannamån ransaka med de våldsverkare, som under de sorgligt ryktbara Marsdagarne ofredat Stockholms invånare, men säkerligen hade invånarne sjelfva icke funnit sig belåtna med den brist på stränghet, som hr underståthållaren visat. då det gällt att förskafta de förolämpade upprättelse och återställa aktningen för lagen. et vore denna mening författaren vågat i tryck uttala och derföre hade man ställt konom till rätta, under yrkande å författaren af ett straff, som skulle göra honom förlustig hans frihet och medborgerliga rättigheter. uännich hade alltid ansett den medborgerliga pligten bjuda hvar och en att bekämpa missbruk och förtryck. Civiumyndigheternas uppträdande under Marsdagarna innebure ett groft förtryck, som nödvändigt måst alstra en rittmätig ovilja. åt hvilken Männich i sin ringa mån sökt gifva uttryck, dervid beträdande den väg. som tryckfrihetslagen medgåfve svenska medborgare, nemligen att fritt och öppet uttala anmärkningar och anställa reflexioner öfver allt, som å ofic lifvet har afseende.? Efter uppläsande häraf anhöll Männich om 14 dagars anstånd för ingifvande af de skriftliga biIagor, hvilka kunde på frågans bedömande inverka. Den af justitiekanslersembetet i målet förordnade åklagare, viee häradshöfding Settergren, som bestred Minnichs begäran om uppskof, anhöll för egen del om 14 dagars anstånd för afgifvande af slutpåstående i målet. Genom beslut, som afkunnades, blef målet uppskjutet till torsdagen den 14 Juli, då vice häradshöfding Settergren egde afgifva slutpåstående i målet och Miinnich, som ej kunde förvägras att inlemna de skriftliga bilagor, han önskade förete, egde desamma ingifva, vid äfventyr, att vidare uppskot för sådant ändamål icke beviljades. Då målet den 14 Juli ånyo förekom ingaf hr Männich, för att styrka sanningen af de iskriften förekommande åtalade punkterna, följande intyg, nemligen: els af filosofie doktor N. R. Munck af Rosenschöld: att hr underståthållaren under ransakningen om gatuoroligheterna verkligen fällt de af Mönnich honom tillskrifna yttranden, att bröderna Bolin sannolikt blifvit utsände för att söka gräl med polisen, och att det troligen varit civila personer och icke polisbetjening eller dess biträden, som slagit bröderna Bolin, äfvensom Munck af Rosenschöld intygat, att flera af de polisbiträden, som varit mest komprometterade icke kunnat tillrättaskaflas. ehuru hr under. ståthållaren utlofvat att på det kraftigaste efterspana våldsverkarne; dels af tidningsreferenten Paulin, att hr underståthållaren till protokolisföranden och poliskommissarierna yttrat, det bröderna Bolin sannolikt utgått för att söka gräl med polisen; dels af bemälde Paulin och tidningsreferenten Engman, att, på sätt åtalade skriften innehölle, hr underståthållaren samtalsvis till tidningsreferenterna yttrat sin förmodan, att oroligheterna från början blifvit föranledda af en mängd civila personer — troligen amatörer af slagsmål — hvilka, utan uppdrag af polismyndigheterna, med käppar ofverfallit fredliga vandrare; dels de i Aftonbladet n:r 69 och 95 förekommande referaterna af de af hr underståthållaren NAO AE SKR ÖR NE FED (KS NINO 2 DE BETR KRT SENSE FASTAN