Aftonbladet – 26 augusti 1864, sida 2

nens högsta råd fasthänga vi vid samma former som blifvit oss från äldsta tider öfverantvardade af våra fäder, alltifrån deras vistelse i öknen — som ha blifvit bibehållna under vår nations stora fångenskap, och som väl för ett ögonblick blifvit upphäfda af våra besegrare, men hvilka vi återtagit med det oberoende, som vi nyligen förvärfvat oss, och som den herrskare, hvilken vi ensam egna vår lydnad, utan tvifvel skall sätta oss i stånd att bibehålla. Vi skola icke afstå från ett enda grand af våra privilegier, och minst af allt från vår rätt att döma i mål som röra lif och död — en rättighet, så oskiljaktig från vår existens som sjelfva tabernaklet, hvilket vi följt under så många ödets vexlingar och med hvilket vi äro så nära förenade. Den lägre församling, ur hvilken vår korporation är utvald, har redan tagit i öfvervägande den vigtiga anklagelse som samlat osg hit. Den har förklarat, att saken äraf en alltför allvarsam karakter för att afgörag genom dess egen erfarenbet — att den innebär en dödsdora öfver en om icke två medlemmar af Ben-Manahems lysande familj — att den möjligen kan beröfva oss en anförare, som har anspråk på att anses såsom en af våra pålitligaste patrioter och som visat sig såsom en af våra tappraste försvarare. Men hvad mer, I furstar af Juda hus, I nationens äldre och ädle, prester och leviter? Skall jag spara trädgårdsknifven derför att den tyngsta grenen i min vingård ruttnar bort från sin stam? Skall jag inte snarare afhugga den med min egen hand och kasta den ifrån mig i den förtärande elden? Om min broder är brottslig, skall jag väl då söka skydda honom derför att han är min broder? Skall jag inte snarare öfverantvarda honom åt hämnaren och rädda min egen själ? Vi iro alla församlade på våra platser, beredda att lyssna med uppmärksamhet och ransaka med opartiskhet, hvilke anklagelser än må framläggas inför oss. Phineas Ben-Ezra, yngsta medlem af Sanhedrim,