Aftonbladet – 26 augusti 1864, sida 2

de unga krigare, hvilka helt nyligen blifvit krymplingar i fäderneslandets tjenst, veta nu hva de ha att vänta, om de ej plötsligt gå öfver i junkrarnes läger. 9 förfar -man här, under det att de sår ännu ej äro läkta, som Friget i Slesvig slagit. Kammaren skall, då hon sammanträder, förstå att hemta lärdom ensamt af denna händelse. Mot representanten Jacoby har åtal blifvit anstäldt, för det han inför sina valmän i tydliga och skarpa drag framställt den bismarckska politiken i dess rätta dager. . I första instantien blef Jacoby fälld. Så . väl han som allmänna åklagaren ha vädjat, : den sednare derföre att Jacoby icke blitvit fört klagomål hos justitieministern mot allmänna åklagaren von Moers, emedan denne åstått, att ett ställe i det åklagade talet, vari konungen till och med lofordas, är ett halt talesätt, till hvars uppriktighet man icke kan sätta någon tro. Klagomålet skall sannolikt göra dr Jacoby föga Uti sista häftet af Revue des deux mondes har E. Forcade ånyo riktat ett häftigt anfall mot den kejserliga politiken i danska frågan och särskildt förebrått franska regeringen, att den icke i Januari månad slu tit sig till England och genom en öfverenskommelse med detta land, som då tillbjöds, förhindrat Danmarks ödeläggande. Forcade påstår, att Preussen efter all sannolikhet i sådan händelse skulle undvikit kriget, och att i motsatt fall Rehngränsen skulle tillfallit Frankrike såsom en naturlig följd, hvaremot det var enfaldigt att före kriget begära, att Englands parlamentariska regering skulle medgifva Frankrike Rhen såsom ?compeesatior något som man aldrig kunde inåta sig på. Nu deremot har kejsarens politik ledt derhän, att ?Frankrike måste finna sig uti att för första gången i sin historia se sig uteslutet från ordnandet af Nordens angelägenheter.? Detta angrepp uti den ansedda tidskriften har uppenbart besvärat den officiella delen af pressen, och la Patrie för den 19 har redan svarat i en artikel, hvaraf det vigtigaste här återgifves : ?Huru kan någon tänka -— säger la Patrie — alt England, som så lätt funnit sig i Danmarks fall, skulle samtyckt till ett krig, som skulle gifvit Frankrike Rhengränsen? England skulle hafva bidragit till Frankrikes tillväxt för en negativ fördel, nemligen danska kronans beskyddande mot Tysklands angrepp! Det får man ingen att tro; ty man vet mycket väl, att Englands rätta bundsförvandt icke är Danmark, utan Tyskland ellerPreussen. Låtom oss dessutom höra, hvad de engelska statsmännen sjelfva säga. Hvad säga de i detta ögonblick, för att ursäkta sitt beteende? De bevisa matematiskt, att bevarandet af danska monarkiens integritet icke var för England af så väsentligt intresse, att kostnaderna för ett stort krig på den grund vore berättigade. Vi tro det icke, det är sant. Lord Palmerston plåstrar sina sår, så godt han kan, och döljer sin skam, såsom det bäst konvenerar honom. Men hvad man måste vara ense med den ädle lorden om, från rent engelsk synunkt betraktadt, är att England skulle förorat hundra gånger mera genom att se Frankrike eröfra Rhen, än det förlorar genom att se Preussen och Österrike tillegna sig hertigdömena Slesvig och Holstein. Derföre har icke England fört krig, eller om man vill: derföre har icke Frankrike, som visste, att kabinettet i S:t James blott fordrade dess diplomatiska medverkan för att leverera en ny upplaga af de vanmäktiga demonstrationerna till förmån för Polen, velat nedlåta sig att spela en ny komedi för Europa. Ja, Frankrike visste, att England, som 1 sina förnärmande depescher till hofvet i Berlin hotade med krig, aldrig skulle börjat ett sådant, eller i hvarje fall, om det börjat ett krig, icke skulle fortsatt det. Ja det visste, att man i London, sedan första hettan lagt sig, skulle ha beräknat följderna af en allmän sammanstötning och vikt tillbaka för utsigten att Frankrike kunde göra en eröfring, på samma sätt som man vek tillbaka i Mexiko, och såsom man skall göra hvarje gång, när man icke har utsigt till materiel vinst genom ett stort företag af hvad beskaffenhet som helst. Nåväl Frankrike har handlat visligen. En misslyckad demonstration skulle ställt det emot det uppretade Tyskland, och våra förhållanden till Ösrerrike och Preussen skulle, utan att vi haft någon fördel deraf, blifvit desamma, som till Ryssland. Medan England hastigt enom sina slägtförbindelser och gemensamfet uti intressen skulle aflägsnat de obehapgliga verkningarne af grefve Russells skryt, hade vi fått bära hela tyngden af denna försoning, och lönen för vår foglighet skulle genom S:t Jameskabinettets oundgängliga förräderi hafva blifvit en allvarsam tysk koalition.? K. M:t har, enligt Posttidningen, i extra ordenskapitel i går utnämnt: dömd till ett års, utan blott till sex mäånaders fängelse. Men nu har dr Jacoby an-l.