Aftonbladet – 25 augusti 1864, sida 2

förhänget drogs undan af en osynlig hand och de svartklädda medlemmarne vandrade in par om par och intogo sina platser i bestämd ordning. I det de trädde in uppropades deras namn af en officiant, som stod dold bakom förhängena; och en hvar tillkännagaf sin ankomst, under det han gick fram till sin plats, med det högtidliga svaret: Här! I Herrans närvaro! Sist af alla inträdde presidenten och intog en högre stol, som stod ett stycke från de öfriga. : Derpå uppläste den yngste ledamoten en kort bön, hvilken hela församlingen besvarade med ett djupt och andäktigt amen! Domstolen ansågs nu vara konstituerad för undersökning af alla mål som kunde framläggas inför den under sessionens lopp. Vid närvarande tillfälle var den yngste medlemmen en levit, nära sextio är gammal, utrustad med ett stätligt yttre, hvilket hade bibehållit sig trots alla belögringens svåra vedermödor och försakelser, och ännu egde qvar mycket af sin ungdomliga skönhet jemte den mognare ålderns svallande skägg och värdiga hållning. Phineas BenEzra var i besittning af de yttre egenskaper, som imponera på menniskor, och derjemte en flytande tunga, en förslagen hjerna och ett samvetslöst hjerta. Han var fästad vid Johannes parti, och en bitter fiende till Zeloterna, af hvilka han sjelf en gång hade blifvit anklacad för en förrädisk skriftvexling med Vespasianus —-en anklagelse som han på ett segrande sätt vederlade, men hvilken de som bäst voro i tillfälle att döma i saken det oaktadt ansågo vara sann. Han intog nu sin plats med ett uttryck af kall segerglädje isina vackra drag, och vexlade blickar med en eller två embetsbröder, som syntes djupast invigde i hans förtroende — blickar, hvilka bådade allt annat än godt tör de anklagade. Fresidenten I Sanhedrim, Mathias Boethus son, som redan hade beklädt en öfversteprests vitrdighet, var en sträng, samvets