Aftonbladet – 25 augusti 1864, sida 2

Sanhedrim var ursprungligen den enda domstol som hade rätt att döma i kapitalförbrytelser; och denna rättighet, som innebar ett så stort ansvar, behöll den äfven under alla nationens olyckor, ända till dess att hon kom under det romerska oket. Kejsardömet hade nemligen förbehållit sig rättigheten att döma dess brottslingar till döden: men judarne hade icke väl ånyo utbrutit i öppet motstånd mot deras besegrare, än Sanhedrim återtog alla sina fordna privilegier och åter satt till doms öfver sina landsmän. I en stor, cirkelformig sal, hälften inom och hälften utom templet, höll denna fruktansvärda domstol sina öfverläggningar, hvarvid m: dlemmarne, ordnade etter deras ålder, intogo den yttre halfcirkeln, efter som lagen förbjöd dem att sitta ned på det heliga området. Denna sal var nu skådeplatsen för ett högtidligt och imposant uppträde. Ehuru hög och vidsträckt, syntes salen vara ännu större, till följd af sin cirkelrunda form, och var rundt omkring behängd med kläde af mörkröd färg, som ännu mera ökade den dystra känsla som dess utseende framkallade. Ingången tillslöts medelst ett förhänge at samma färg; och de anklagade, som undergingo förhör i denna frukt de lokal, funno sig omgifna af en så att säga belgjuten mur af blodröd färg. En svart matta läg på golfvet, försedd med en stor gul list, på hvilken i svarta hebreiska bokstäfver voro skrifva vissa lagtexter, hvilka snarare inskärpte straff än förlåtelse, obeveklig rättvisa än en tendens till skonsamhet och barmhertighet. Den brottsliges hjerta isades då han såg sig omkring i detta hemska rum; och äfven den oskyldige kunde icke annat än bäfva vid åsynen af dessa förberedelser till en ransakning, vid hvilken en bjudande stränghet så tydligt herrekade. Sanhedrim plägade församla sig i ett yttre um och sedan i högtidlig procession begifva sig till domsaten. Det skarlakansröda