Betraktelser vid Sundet. I. Hela den skandinaviska rörelsen har hittills varit ftad med ett fel, som det Iredan i dag är ny tigt att erkänna mid full historisk oväld, — med något skeft ifrån första början, som visserligen en och annan insett och äfven, fast förgäfves och endast till föga bätnad för sig sjelf sökt korrigera, men som för öfrigt, äfven detta mäste erkännas, har legat 1 sakens sjelfva natur: jag menar det, att initiativet till den politiska skandinavismen för mycket och nästan uteslutande varit danskt. Jag upprepar det, det har svårligen kunnat vara annorlunda, af orsaker, vid hvilka det är öfverflödigt att här uppehålla sig; att så varit och skett, har haft sin historista grund, men för saken sjelf har det varit allt annat, än fördelaktigt. Det har ofta blifvit från olika håll framkastadt, att 1 Danmark , derifrån rörelsen i fråga för tjugo år sedan utgick och der man i och för densamma användt så till särandes den mesta apparaten, man i allmänhet varit skandinav mindre i och för det större, allmänna intresset: att bilda ett aktningsbjudande statskomplex af alla de skandinavia stammarne, i stånd till att åt alla sidor a sin sjelfständighet och att med heder häfda sin plats som ett kulturfolk för sig i det curopeiska samhällsförbundet, än i och rg ir RN NER 2 EE ER än NN REST SE NE rr SS SE ena AAA Sår aa