Aftonbladet – 24 augusti 1864, sida 2

nig och trött och lade mig ned under en präktig ceder, insomnade och drömde en röm. Jag går nu att meddela de här samlade äldre min dröm och uttolkningen deraf. Cedern, under hvilken jag låg, var, som sagdt en skön och präk glocder. men i min dröm syntes den mig räcka upp i himmelen, sprida sina rötter till många vattubäckar, gifva luftens bevingade skaror skydd på sina grenar och markens djur skugga under sitt löfverk. Och det kom ett rotdjur ut från berget — ett ofantligt djur med en orm mellan sina ögon och horn på sina käftar — och lutade sig mot ce dern; men trädet hvarken böjdes eller bröts. Så kom der en stark vind farandes emot cedern — en mäktig vind, som röt genom dess grenar, till dess den vacklade fram och tillbaka för stormen — men stormen gick öfver, och det herrliga trädet stod fast och upprätt som förut. Åter förmörkades himmelens ansigte, och åskan röt der ofvan, och blixten hoppade från molnet och drabbade trädet och afryckte en af dess lemmar med ett högt och förfärligt brak; men då himlahvalfvet åter klarnade upp, stod cedern ännu skön och upprätt som förut. Och eå sade jag till mig sjelf i min dröm: Välsignad vare cedern bland skogens träd, ty förstörelsen skall ej få makt med densamma. Och så såg jag upp, och se, cedern höll redan på att rutina, och dess armar voro förtvinade och dess hufvud var icke längre svart, ty en liten mask, och så en, och så ytterligare en, kröpo fram från dess bark, der de hade ätit af dess bjerta. Och derpå kom en fram, bärande riskuippor på sina axlar, och han uppsteplade risknipporna rundtomkring trädet och tände eld ye tem,