Aftonbladet – 24 augusti 1864, sida 2

serna i staden Paris, fria entreer på teatern, , hvilken förevigar dynastiens storverk, ett officielt tedeum i kyrkorna, fyrverkeri och illumination. Tusentals landtbor strömma denna dag till Paris, för att bivista det stora skådespelet. Mängden böljar utåt gatorna och skall afbörda sin tacksägelse för festen genom ropet: vive V Empercur ! Men nnesstämningen i Paris är kylig, och denna kyliga sinnesstämning kustade gin skugga på festen. En korrespondent till Kölnische Zeitung berättar nemligen: ?Bland parisarne sjelfva herrskade en torr-rolig, jag skulle nästan vilja säga: sarkastisk sinnesstämning. Ty om detta sistnämnda ej hade varit fallet, måste de moderna athenienserna förefalia en främling alltför stupida. I går afton skallade blott ett enda rop: Hå Lambert! He Lambert! Oi est Lambert?!? Ropet genljöd från allaj. håll, vid alla tillfällen och var så till sägandes den lösen, som hundratusentals menniskor utan uppehör framskreko. Blott få visste hvad det betydde; de flesta ropade endast efter andra, och den oerhörda haighet, hvarmed det befann sig i allas mun, klarade blott i någon män, huru det var pjligt att vid ett mera vigtigt och allvarsamt tillfälle ett rop, som 1 början upphäfdes af endast få, snart upprepades med verklig ursinnighet. Den, som i går hörde ropet ?He Lambert! hvilket stundom förvandlades till det på melodien ?Des Lampions? sjungna: Vive Lambert ! samt såg den verkan, dessa simpla ord utöfvade på 500,060—600,000 menniskor, kunde begripa, huru det är möjligt, att Paris så hastigt verkställer sina revolutioner, men lika hastigt blir offer för kontrastöten. Hvad betydelse orden ?H2 Lambert!? hade eller skulle ha, vill jag ej närmare undersöka, utan inskränker mig till att meddela den version, som efter mycket förfrågande kom till mina öron. En mycket korpulent, något excentriskt klädd fru, som reste från Paris till Havre, skall, så berättar ryktet, vid uppstigandet i jernbanvagnen ha förlorat sin man. Vid hvarje station, der tåget stannade, hoppade hon ur sin vagn och ropade: ?He Lambert! Ou est Lambert? 0. 8 Vv. Reskamraterna ropade snart med, och när bantåget ankomtill Havre, skallade detta rop på alla gator. Från Havre kom H2 Lambert !P, så berättas det vidare, till Paris, hördes för första gången vid nattfesten i Vincennes och utgjorde i går det enda ropet i parisarnes mun, för att uttrycka deras glädje och förtjusning öfver det sköna skådespel, hvarpå de bjödos.? Att. detta sarkastiska uppförande af befolkningen i Paris dock på högre ort icke an sågs för så alldeles oskyldigt, finner man af följande bref till samma tidning dagen efter festen. MUnder det att hela Paris genljuder af det mysteriösa ropet: IIe Lambert! As-tu u Lambert?? ?Vive Lamberi!? hvilket i och för sig är af lika oförnuftig som oskyldig natur, har polisen sett-sig föranlåten att 1 denna parole? finna någonting annat, än som i sjelfva verket torde dölja sig deri. Då ropet skallade äfven under H. M:ts passage öfver Elyseiska fälten?, ansåg polisen för sin pligt att i det upprepade ropet Vive Lambert!? se en demonstration mot kejsaren, isynnerhet som det vanliga ? Vive Pempereur!? lät vänta på sig temligen mycket. Korteligen, man är på bästa väg, att upphöja en muntergöks dåliga skämt till ett carbonsristiskt mot dordre?, och en mängd mins hade redan i natt i den hedersamma staden Paris särskilda polisfängelser tillfälle att i all stillhet öfvertänka ?inskränkningen i de hedersbetygelser, man är skyldig den af åtta millioner utkorade.? Sedermera har polisen låtit på husknutarne anslå följande kungörelse : Polisprefekten underrättar allmänheten, att det i och för trafikens å jernvägarne säkerhet är af vigt, att hvarken rop eller skrän upphäfvas på jernbanstationerna eller i vagnarne å bantåg. som satt sig i rörelse, emedan deras larm kan störa agenterna i deras tjenst, i det de afbryta meddelandet af signaler, samt att de, som på detta si ta sig för laga åtal ö rifterna i lagen af den ande polisförordningar på jern vägarne.? — Poliskungörelsen nämner väl ej ropet: ?He Lambert!?, men man kan läsa mellan raderna, att det just är detta rop, som föranledt densamma. Å ———E— — Registratorn i kammarkollegium J.N. Danhan har undar don 10 dannaege hlifvit hefaor