Aftonbladet – 24 augusti 1864, sida 2

Pekande på sina dammiga kläder och sina af det stränga arbetet nedsölade händer, såg han sig rundt omkring bland de äldre, likasom han i sitt svar hellre vädjat till rådet än besvarat sin anklagares beskyllning. Dessa bevis borde vara tillräckliga, sade han, i fall det behöfdes nägra, för att ådagalägga att Bleazer Ben-Manahem inte för ett ögonblick varit borta från sin post. Jag behöfver endast blotta mitt b för att visa ännu mera talande vittnesk om min redlighet och min fosterlendskärlek. Jag har inte sparat hvarken mitt eget eller mina fränders blod för att försvara Jerusalems murar. Johannes af Giscela har begagnat sig af liknelser, men jag tilltalar er med sanningens osminkade språk. Denna min högra hand har blifvit hård och sträf genom att ständigt gripa om svärd och lans mot Judas fiender: och jag skulle förr sjelf afhugga den med min venstra än jag framsträckte den i vänskap mot romaren eller hedningen. Tala inte med mig om cedrar och maskar! Johannes af Giscalu, du blodets och plundringens man, uttala tydligt din anklagelse, på det att jag må besvara den! Johannes steg häftigt fram, då han hejdades af en vördnadsbjudande, långskäggig dsherres slämma. Det passar sig inteX, sade den vise mannen, att anklagaren och den anklagade tvista med ord i rådets närvaro. Johannes af Giseela, vi uppmena dig att genast framlägga saken för rådet, med förutskickande if den varning, att en anklagelse utan bevis återfaller på enklagarens hufvud.tt Johannes log ett bistert, triumferande löje. såldre i lernels, så han, jag enklagar