Aftonbladet – 24 augusti 1864, sida 2

med romerskt guld och böjde sitt hufvud under det romerska oket. Hvarför ble Agrippas, den mäktige monarkens ef terirädares mur aldrig fullbordad? Kunner I svara mig på det? Jag förmodar att I veter det alltför väl; det kom sig af fruktan fö att misshaga Cesar, det var åter det gamls krypandet för Rom. Detta är den surdeg. som vidläder alla våra anförare — der spetälska som tillintetgör alla våra ansträng. ingar. Ar inte densamma anförare, som försvarade Jotzpata, nu en gäst i Titus tält? Ar inte den yngre Agrippa en troger anhängare af Vespasianus? År han inte er blott kejsardömets ståthållare öfver provinser Judea? ?Och skola vi då aldrig lära något af vå historia? Aldrig lära något af vår eger tids händelser, af de scener vi dagligen be. vittna? Måste cedern falla derlöre ett v ej bry oss om att förstöra de maskar som uppäta dess hjertrötter? Skall Jerusalen bli vanhelgadt derför att vi frukta att anklaga den hand som skulle vilja utlemns henne åt fienden? Vi ha en kräfiskada inom nationen. Vi ha en fiende i staden. Vihe en förrädare i rådet. Eleazar Ben-Manahem, jag bjuder dig att stiga fram och för svara dig! Det fiunes ett slags instinkllik aning a! faran, hvilken synes varna statsmannen lika väl som sjömannen för koms ande stormar, och gifva honom tid att beslå sina segel, medan molnet ännu icke uppstigit ötver horizonten. Då det församlade rådet vände sina bestörta blickar på Eleezar, sågo de utt enlete, som var orördt al anklagelsens plötslighet och vigt, en hållning, som antydde, om icke omedveten oskuld, åtminstone ett fast beslut att möta tillvitelsen uten en svugga af svaghet eller fruktan.