Aftonbladet – 20 augusti 1864, sida 3

sagnad och missbrukad till att göra mångaldiga saker, från hvilka vi sedan icke lätt skulle kunna åter befria oss. Kan man tillsluta ögonen för, att den skulle uppträda i ett ögonblick, då folkandan, hvilken i sådant fall är frihetens icke blott bästa utan älven enda tare, är utmattad efter de stora ansträngningar, eom varit kräfda af densamma? Ser man icke, att den inträder på en tid, då denna är och måste vara nedtryckt, efter alla de olyckor och förödmjukelser den lidit? Ser man icke att man i hvarje händelse skall vara utsatt för att rezeringen i en sådan mellantid kunde utöfva eller vara utsatt för en ganska farlig påtryckning, så att det möjligtvis kunde sluta med en oktrojering? Och kan man förbise, att ett sådant sakernas tillstånd skulle inträda här i landet, i det ögonblick vi stodo eller nyligen stått i underhandling med en statsmakt, som i sitt eget land trampat all laglig, konstitutionet frihet under fötterna, som har och äfven då skulle hafva en ganska egen maktställning gentemot den nuvaande regeringen, oafsedt att dess trupper stå i en stor del af landet, på en tid, då den makt, som gränsar mot Asien, måhända j också skall stå bakom denna sak, den makt, som genom flera slägtled alltid stått såsom det största hindret för utvecklingen af konstitutionel frihet i Europa och gifvit Danmark många bevis på sitt varma intresse för dess vanmakt? Derföre tror jag att, hvad resultatet än måtte blifva, skulle det vara det förfärligaste af allt, om vi äfven skulle gå miste om den frihet, som endast skulle kunna sätta oss i stånd till att åter hemta krafterna och afbida den Herrans stund, som ej skall uteblitva, om vi ej sjelfva I. göra oss ovärdiga dertill, den stund, som j skall bringa oss upprättelse och frälsning. Jug öivergår nu till den andra ar mig framställda trågan, hvilken rör sig inom den tankegång, som tidigare sökt ett uttryck i den nu bortfellna adres nemligen motsatsen mellan dynasiien och folket. Denna motsats har funnits till från den olyckliga dag, då Fredrik VII dog, och det är min öfvertygelse, att den redan gjort oss otrolig skada. Den har varit orsaken till den kroniska ministerk hvilken såsom en smygteber har försvagat den dan-: ska regeringen på en lid, då den mer än någonsin hade behof af all sin helsa och kraft, och utöfvat ett högst förderfligt in-. flytande på armen samt derigenom på hela ; krigtöringen. — Dess skadliga verkningar . äro äfven lätta att spåra i underhandlini garne, och isynnerhet har den utöfvat en så ohelsosam verkan i underhandlingarnes : mest kritiska ögonblick, då en medlem afj; det holsteinska ridderskapet kom från Petereburg till Köpenhamn, för att här frammana gyckelbilder om en personalunion. :i Väl har den högtärade finansministern sökt : blända oss med att säga, att dynastiens och folkets intressen voro indentis Jag: skall härpå svara, att så vidt detta icke är blott en tavtologi, så är det oriktigt. Detl: är en intet sägande fras, emedan den med ( somma befogenhet och kraft kan brukas för li motsatta meningar; den kan begagnas afls dem, som anse, att när något är dynastiens intresse, följer också deraf, att det måsteje vara folkets, och den kan äfven begagnasn af dem, som tro, att dynastien blott är till; för folkets skull, och att, när man vetj: hvad som är folkets intressen, måste hvarje : dynastiskt intresse, som strider deremot el1 ler är oförenligt dermed, betraktas såsom !I oberättigadt och såsom eit sådant, som ej! kan fagas i betraktande. Frågan är således, hvilkenderas intresse som i händelse : af kollision ekall vika. l Jag tror nu att det i vårt århundrade !l q l I ( t dö svårligen någousin och på något ställe kan vara tvilvel att dynastien icke eger staten, och att borgarne icke följa med grunden säsom inventarier vid en egendom: men allraminst skulle det kunna bevisas med afseende på en dynasti, som vi sjelfva skapat i hopp att derigenom befrämja folkets bästa. ug vill nemligen erinra om, att den nuvarande dynastien icke med den mini sta trygghet kan stödja sin rätt på London-1l traktaten, sedan de makter, som underskrif-j1 vit den, sjelfva tillintetgjort densamma, lr likaså litet som på föregående cessionsak-!l ter; ty den cvgnut, som enligt förra arfs-!q lagen otvilvelaktigt hade rätt åtminstone ( till största delen af riket, har öppet och of-1i fentligt återtagit sin alsägning, och kejsaren 1 al Ryssland, som på en del af Holstein har s agnatiska anspråk, dem hans makt ger ens stor betydelse, har, efter att ädelmodigte hafva ötverlätit dem på Kristian IX, nuls lika ädelmodigt öfverflyttat dem på en an-lt nan, som söker göra dem gällande, och t t S 0 1 1 1 1 g ; s 1 j L denna högsinthet har funnit det djupaste erkännande hos alla Europas makter. Detls är icke Londontraktaten eller de cessionsakter, som föregingo den, hvarpå Kristian IX:s rätt hvilar, utan på den arfslag, som Fredrik VII med danska folkets samtycke utfärdat. Det är den enda rätt han har att stödja sig på, och om det derför tilljs och med i heilstatens välmaktsdagar varS oförskämdt att säga, att danska folkets mening, önskan och vilja icke var något som kunde komma i betraktande, så säger jag att det nu vore vanvettigt. Derför har jag tillåtit mig att fråga ministeren om den erkänner att från det ögonblick Slesvig och Holstein äro afträdda, alltså från den stund t de icke längre utgöra en del af danska mo-t narkien, regeringen derstädes icke under!t någon form eller på något vilkor kan öf-!q vertagas utaf konungen af Danmark, utanjv att riksrådet, i enlighet med grundlagen aft den 18 Nov. 1863 2, dertill gifvit sitt i 1 I 1 i samtycke. Rättsfrågan förekommer mi. så klar att jag icke vill uppehålla mig dervid. När man nu frågar mig personligen, om jag tror, att detta spörjsmål skall få någon praktisk betydelse, mäste jag svara nej! Jag skall ärligt tillstå, att, då för ett part veckor sedan den ärade 5:te ledamoten för t I:sta valkretsen (Andree) talade om attjll vända tillbaka till kungörelsen ef den 281f Januari 1852 eller en liknande ordning, då t kom jag alt tänka på den matematiker, 1 som icke visste att Syrecusa var intaget, förrän de romerska soldaterna trampade på t bans cirklar. Detta enda bevis, som jagdc skulle kunna öka med många andra,!e