Aftonbladet – 19 augusti 1864, sida 3

och Roebuck ha deremot beskyddat dett: företag. — I December fullbordades sötvat tenskanalen från Nilen till Suez, hvarige nom den sydliga hälften af landtungan ge nomskäres; men nu börjades på nytt an greppen mot anläggningen. Man fordrade att bolaget skulle afetå ifrån sötvattenska nalanläggningen, afstå detjordområde läng: kanalen, som blifvit detsamma tillförsäkrad: af vicekonungen, men som vägrades af sul tanen, äfvensom afstå sin rätt att fordri 20,000 arbetares ställande till dess förfo gande, mot en efter förhållandena lämpac dagspenning. fter många underhandlingar förenade: man om att hänskjuta saken till kejsar Na poleons afgörande. Han nedsatte en kom mission, med Thouvenel i spetsen, för ati undersöka saken, och har nu nyligen, en. ligt dennas förslag, ålagt bolaget de tre yrkade medgifvandena, men tillerkänt detsam ma en betydande ersättning af 84 millioner franes. Bolaget kommer således att få en betydande penningsumma till sin disposition för arbetets fortsättande. , Från sjelfva Konstantinopel ingår underrättelse om en högst märklig religiös rörelse bland muhamedanerna åt kristendomen till. Under det att i flera år blott ganska få turkar gingo öfver till protestantismen, började missionen på sednare tiden ha vida större framgång; 3000 lära ha öfvergått till protestantismen, och man såg hvarje söndag i de protestantiska kapellerna i Pera och Galata officerare, embetsmän, ja till och med -muhamedanska prester bivista gudstjensten. Detta väckte stor förbittring bland den troende turkiska befolkningen — de högre klasserna ha, såsom man vet, redan för längesedan vändt Muhamed ryggen, till och med utan att antaga någon annan lära — och derviseherna underbläste elden genom alt tala om islams förfall och sultanens europeiska sträfvan. Det gick till och med så långt, att man t. ex. i Smyrna fruktade för ett anfall på de kristna. Då tillika ett politiskt element tycktes vara med ispelet, i det att ötvergången till kristendomen för många blott var en form och egentligen endast upptagandet i ett frimureri, samt då de nya kristna fortforo att behålla sina turkiska namn och icke ville afstå från sin turkiska nationalitet på samma gång som från den muhamedanska religionen, blandade regeringen sig i saken, tillslöt missionsskolorna, lade beslag på bibelupplagan 0. 8. v. Englands och Nordamerikas ministrar protesterade på missionens vägnar, och en öfverenskommelse är nu träffad, enligt hvilken missionärerna alltid måste predika . sina kapeller, men icke på offentliga stälen i staden; bibelförsäljuingen tillåtes uti bokhandeln, men hvarken biblar eller stridsskrifter mot muhamedanismen få kolporteras och ännu mindre utdelas gratis bland vefolkningen. Några af de pyomvända ha olifvit skickade till provinserna. — Samtiligt har en hältig strid förefallit mellan 5000 greker och armenianer, ar den anledvingen, alt ett grekiskt barn blifvit begrafvet på den gemensamma kyrkogården, men, säsom armenianerna förmenu, på deras uflelning. Liket blef derföre uppgräldt af irmenlanerna och kustadt ut på vägen, men iu öfverföllo grekerna armenianerna och leras hus med stenkastning, så att myndigreterna mäste lägga sig emellan. Tscherkessernas utvandring till Mindre Asien fortfar i stor skala och kräfver månsa offer på öfverresan eller kort efter anomsten; tyfus, koppor, brist på lilsmedel ch osnygghet bidrega lika mycket härtill.