Aftonbladet – 18 augusti 1864, sida 3

Underrättelsor från Danmark. Orla Lehmanns interpellation. I Landsthingets möte i måndags uppträdde Orla Lehmann med sin törut bebådade interpellation och uttalade sig ungefär på följande sätt: Vid ministerens tillträde hade frågan om krig och fred länge intagit främsta rummet. Mini steren ansågs då företrädesvis skicklig att skaffa oss fred och mottogs med allmänt tillmötesgående. Talaren hade väl icke tillagt minisierens personer stort inflytande på de förhållanden, som frågan gällde, men hade dock äfven funnit önskligt, att försöket skedde. Han skulle uppriktigt ha lyckönskat ministeren, om den lyckats vinna ett lyckligt resultat. och ansåg jemväl för en stor tröst, om ock illusionen skulle törsvinna, att intet medel lemnats oförsökt. Afven vid frågan om krigets återupptagande ansågs det rimligt, att denna minister bättre än dess företrädare skulle ha kunnat samla nationen omkring sig och besegra motståndet mot kriget. Specielt skulle den nuvarande krigsministern säkert bättre än någon annan kunnat stätja det otillbörliga politiserandet inom armen. Men nagra få veckor hade knappast förgått, innan redan alla förhoppningar, som fästats vid ministerens tillträde. voro bortblåsta. Ministeren hade, trots sitt värdiga tilltal till nationen och armen, underkastat sig fredspreliminärer, som måste kalias förfärliga, preliminärer, dem hvilket kabinett som helst lika väl kunnat uppnå. Hädanetter kunna vi då icke uteslutande fästa uppmärksamheten på frågan om krig eller fred, vi måste äfven fråga, hur det skall gå med den återstående delen at Danmark. Ministerens förklaring att vilja stå fast på laglighetens grund hade för talaren varit nedslående. Huru kunde den finna nödvändigt eller passande att tillträda regeringen med en sådan förklaring. i det den till och med hänvisade till konungen såsom borgen, hvilket var lika inkonstitutionelt? Det behöfdes ingen borgen för att ministeren efter sin mening skulle handla lagligt; frågan var icke teoretisk, utan praktisk, nemligen hvad som skulle anses för lagligt. Derför hade han frågat om ministeren menade, att grundlagen af den 18 November blefve beståndande, fastän dess territoriella område genom olyckliga omständigheter förminskades. Talaren ansåg visserligen detta sjelfklart, men brändt barn skyr elden; det var sä krast att få en uttrycklig bekräftelse derpå. Han hade också hört döt resonemang, att grumdla