Aftonbladet – 17 augusti 1864, sida 2

ställning än: ja och amen! Någon utredning af ämnet söker man förgäfves uti beredningsutskottets utlåtande. De deri anförda motiverna äro föga annat än en omskrifning af de i öfverståthållareembetets skrifvelse till K. M:t anförda argument-r. När det är fråga om att med ett enda slag höja en förut enorm utgiftspost med mera än femtio tusen riksdaler årligen, synes likväl ärendet i sin helhet ha bordt tagas något närmare i skärskådande. Men detta är icke första gången man kunnat på penningbeviljande myndigheter tillämpa satsen: sila mygg och svälja kameler. När det gäller en utgiftspost på några hundra riksdaler, nagelfares den på det sorgfälligaste, och man får i utlåtanden och reservationer se mycket olika meningar kämpa och slitas; men då fråga är om en summa, som, kapitaliserad, representerar en million, då går det så der temligen på en slump och man ger sig nätt och jemnt tid att, eftersom ändå ett utlåtande skall afgifvas, skrilva af, med någon variation i uttrycken, det förslag, öfver hvilket man skall yttra sig. Onekligen har öfverståthå!lareembetet väl förstått att begagna konjunkturen, för att bereda sig en förhöjning i polisanslaget. Både justitiekanslern och justitieombudsmannen ha gjort framställningar till regeringen om det för rättstillståndet betänkliga deri, att polismästareoch polisdomarebefattningarne äro förenade i en hand, att emma person alltså kan under vissa förhållanden vara på samma gång åklagare, part och domare — en anordning, hvars förkastlighet länge varit insedd, men som genom nyligen timade händelser blifvit ännu skarpare i ögonen fallande. Öfverståthållareembetet har ganska riktigt i första punkten af sin framställning föreslagit undanrödjandet af denna olägenhet, och sedan låtit de omkring 40,000 rdr, som begäras utöfver det för den nya anordningen erforderliga belopp, helt oförmä:kt slinka med, likasom om åe med densamma stode i något oskiljaktigt samband, hvilket alldeles icke är förhållandet. andra sidan ha bränvinsförsäljningsafgifterna, från hvilka polisanslaget anvisats, på sista tiden betydligt stigit, och man har icke försummat att genom polisbladet fästa allmänna uppmärksamheten på huru oändligt lätt det. alltså är att nu förhöja polisanslaget — dervid behändigt ignorerande, att det finnes en mångfald af angelägna behof, för hvilka det alldeles icke eller ock högst ofullständigt kan bli sörjdt till följd af bristande tillgångar, och att alltså ingenting i verlden kunde vara lättare än att finna en nyttig användning för det öfverskott, som bränvinsmedlen tilläfventyrs kunde komma att lemna. Vi tillåta oss i förbigåenie påpeka det anmärkningsvärda deri, att beredningsutskottet funnit sig böra föreslå det tillstyrkta anslagets utgående från den till stadskassan ingående inkomst för handel med och utskänkning af bränvin. Vid andra tillfällen har en betydande majoritet bland stadsfullmäktige med mycket eftertryck accentuerat den satsen, att det icke vidare bör ifrågakomma, att särskilda inkomster anvisas till särskilda utgifter, utan att allv inkomster skola ingå till stadens kassa och att på denna anvisas de utgifter, som pröfvas böra beviljas. Att denna grundsats är riktig, allrahelst då det gäller permanenta inkomsttitlar och permanenta utgifter; bekräftar nu föreliggande fall mer än tillräckligt. Ty om en ordentlig budget uppgjordes, uti hvilken summan af utgifterna rättades efter summan af tillgångarne och vid hvars uppgörande de särskilda utgiftsposternas belop bestämdes efter öfvervägande af de särskilda behofvens relativa vigt och betydenhet, icke i förhållande till någon viss inkomsttitels tillfälliga stegring, så skulle en sådan anslagstillökning som den ifrågavarande säkert blifva föremål för en helt annan pröfning än som nu kommit den till del, då man synes ha tagit sig anledning att tillstyrka densamma hufvudsakligen på grund deraf att en viss inkomsttitel visat sig vara i stigande. Hvad beträffar de särskilda ändamål, för hvilka den begärda anslagstillökningen skulle erfordras, så lärer det icke vara tvifvelaktigt att åtskiljandet af polismästareoch polisdomarebefattningarne är så önskvärdt; att den eumma, som för detta ändamåls vinnande erfordras, bör anslås. Men vi tro dock, att stadsfullmäktige icke böra bevilja ens detta belopp utan: sådana vilkor, som innefatta garanti för att reformen skall medföra något annat resultat än det att befria polismästaren från en del göromål. Ett säådant vilkor, och ett oeftergifligt, anse vi vara, att polisdomaren får en sjelfständig och oberoende ställning; att han blir fe lismästaren sidoordnad, men icke något honom underordnadt biträde, och att denna embetsman, likasom öfriga domare i vårt land, blir oafsättlig. Måhända kan detta sednare anses följa af sig sjelft då grundlagen uttryckligen nämner dem, hvilka skola såsom förtroendeembetsmän anses; men då till dessa hörer polismästaren i Stockholm, synes oss den hya embetsmannens ställning icke vara så klar och bestämd, att det icke måste anses såsom en pligt för stadsfullmäktige att tillse, att betryggande förbehåll göras vid anslagets beviljande. Med afseende å alla öfriga punkter i förslaget synes oss ärendet föreläggas stadsfullmäktige i ett temligen outredt skick, möjligen med undantag af frågan om denj: s. k. ?biträdande polistjenstemannen?, hvilken torde vara behöflig hufvudsakligen för: