Aftonbladet – 17 augusti 1864, sida 2

då denne har förfall. Eljest kunde det väl sättas i fråga huruvida icke, genom polisdomare-embetets inrättande, polismästarens göromål så betydligt minskas, att han får mera tid, än hittills kunnat vara händelsen, att egna sig åt den uppsigt öfver polispersonalen, som skulle blifva den biträdande tjenstemannens hutvudsakliga åliggande. Öfriga föreslagna tillökningar i personal och löner synas oss deremot ingalunda vara af beskaffenhet att böra bifallas utan en föregående grundlig undersökning af alla med olisväsendet och dess organisation i samand stående förhållanden. Hvad först angår tillräckligheten eller otillräckligheten af nuvarande antalet notarier, så lärer den icke kunna bedömas innan utredt blifvit, huruvida åt de nuvarande nolarietjensterna egnas af deras innehafvare så mycken tid och möda, att antalet icke kan vara tillräckligt vid den blitvande nya organisationen på två särskilda afdelningar, eller om tilläfventyrs innehafvandet al åtskilliga andra befattningar, jemte notariesysslan, kan ådagalägga att densamma åtminstone icke hittills tagit sina innehafvares tid och krafter alltför mycket i anspråk. Beträffande åter sjelfva polispersonalens antal och lönevilkor, så anse vi oss böra föra till minnes den jemförelse, som uppdrogs i justitiekanslerens skrifvelse till K. M:t, emellan polispersonalens antal och kostnad i Stockholm och i London. Deraf vi-l. sade sig, att den såsom mönster erkända Londonpolisen var, relativt till folkmängd och lefnadskostnad i de båda städerna, hvarken så talrik eller så dyr som den stockholmska polisen redan nu är. Om vår polis således ännu står så långt efier den londonska, måste anledningarne dertill sökas annorstädes än i kårens fätalighet och lönevilkor. Det må vara att stadsful tiges beredningsutskott icke erhållit ofiiciel del af det vigtiga dokument vi nyss åbe-l ropat, men vi vilja knappast tro, att dess ledamöter taga så ringa kännedom om de i samband med förekommande ärenden stående omständigheter och fakta, att de icke skulle enskildt egt kännedom om berörde handling. I det så knapphändigt jakande utlåtandet synes dock icke något spår af en sådan kännedona. : Beredningsutskottet adopterar utan vidare betänkande den åsigt, som genomgår öfverståthällareembetets framställning, att allt det, Bom man haft att anmärka mot polisen här i hufvudstaden, skall afbjelpas genom förhöjda anslag. En nyligen vunnen bedröflig erfarenhet jäfvar dock detta antagande. Under de tilldragelser, som i viss män tjenat till utgångspunkt för alla på . sista tiden från skilda häll emanerade framställniogar rörande polisväsendet i Stockholm, visade det sig visserligen att ett stort antal af polisbetjeningen uppförde sig på ett om råhet och vildhet vittnande sä det är också numera alltför väl de anordningar, som ovilkorligen måste leda till sådana yttringar, kommo från en embetsman, med afseende å hvilken ringa lönevilkor ingalunda kunna anföras såsom ursäkt för den brist på sinnesnärvaro, omdöme och takt, som han vid tillfället ådagalade. Det kan anses såsom fullkomligt visst, att om polispersonalen vid ett. annat dylikt tillfälle stode under en lika klen ledning och hade sådana föredömen att följa, som under de skamliga Marsuppträdena, så blefve resultatet visserligen icke annorlunda än då, äfven om konstaplarne vore aflönade med ett eller annat hundrade riksdaler mera än nu. Det är i ledningen, i den ofvanifrån härrörande andan, som svagheten i vårt polisväsende för närvarande ligger, och denna svaghet afhjelpes icke genom ökad personal och höjda löner. Det är likväl långt ifrån oss att bestrida önskvärdheten deraf, att polispersonalen må blifva så aflönad, att man kan vid densamma varaktigt fästa personer med någon förmåga och hyfsning. Men vi tro, med stöd af hr justitiekanslerns ofvan åberopade jemförande framställning, att utväg till lönebättring skall kunna beredas genom någon inskränkning i personalens antal; ty då Stockholm har en relativt större polispersonal än London, oaktadt här finnes att för utomordentliga fall tillgå biträdet af en tal rik garnison, hvilket icke är förhållandet i! den britiska hufvudstaden, så är man berättigad antaga, att denna personal kan, genom ett förståndigt användande af den samma, genom ändamålsenlig anordning af bevakning och tjenstgöringsdistrikter, icke så obetydligt inskränkas. Åtminstone förtjenar det en grundlig undersökning af hela polisorganisationen, mnan anslag beviljas till personalens tillökning, såsom nu blifvit ifrå gasatt, och vi tro äfven, att hvarje fråga om löneförhöjning bör anstå intill dess sig visat, om icke en reorganisation af hela institutionen är behöflig och möjlig. Ett annat skäl att icke nu Inlåta sig på några förändringar i afseende ä personal och lönevilkor synes oss förefinnasi den omständigheten, att fråga är å bane om reorganisation af eldsläckningsväsendet, och man ännu icke kan veta i hvad mån denna kan komma att sättas i samband med polisen och föranleda modifikationer i dess organisation. Slutligen tillåta vi oss förklara, att viäro långt ifrån att önska det en delibererande och skattebeviljande korporation skall genom några slags meningsyttringar gå domaremakten i förväg. Men just derföre anse vi det heller icke precist vara i sin ordning att gemom ställandet af så högst betydligt förhöjda summor till polismästarens dispomA Al lane frörautranndndavntim 4 an mnsRAKRNnÄNNRTI I