Aftonbladet – 16 augusti 1864, sida 3

mig — mig, som han gör den iran utt visa sitt misshag. Jug säger dig, att vi skola komma att löpa till storms innun tvenne dagar äro förlidna, med min kohort svär mande utefter flankerna, och din förlorade legion, min Hip rasande i spetsen. Men låt oss nu gå och tömma en bägare vin samt ikläda oss en linnedrägt, om det också måste ske under ett af dessa qvälvande tält. När en gång belägringen väl är öfverstånden och staden intagen, lär jag väl aldrig mera komma ett spänna på mig en bröstplåt.t KAPITLET V. Glada tidnlugar. Calchas ögon lifvades, och färgen kom och gick på hens kind, då maten ställdes framför honom i den romerska generalens tält. Det var endast med en stark ansträngning som han lyckades bemästra den här. tiga trånad som den länge kända hungerns qval hos honom upptände. Det var en lång tid sedan en tillräcklig måltid 8 rverats pi Eleazars bord, och de qval af hunger, som de fattigare klasserna i Jerusalem vid denna tid ledo, hade uppnått en höjd, hvars make historien ej vet utt omtala. Licinius kunde icke annat än beundra den sgjelfbeherrskning hvarmed hans gäst njöt af hans gästfrihet. Den gamle mannen hade fast beslutit att icke genom sin person förråda de belägrades nöd; och Liciniue, som väl förstod att uppskatta denna känsla, låtsades från tältdörren gifva några af sina centurioner order, för att derigenom lemna OCaelehas tillfälle alt osedd tillfredsställa sin hunger. Efter en stunds förlopp satte sig generalen ned i kitt tält och bad artigt sin gäst att föra deteamma. En decurion med sina langbärare stod vid ingången under standa.