Aftonbladet – 13 augusti 1864, sida 3

raan väl vänta att de i detta fall skulle vist större skonsamhet? Hans kärlek till bro dern hade varit den enda känsla som utöf vat något humaniserande inflytande på Elea zars lit, och hans hjerta sönderslets af er smärta, som gränsade till raseri, då har tänkte att han, om så fordrades, måste offre denna broder för Jerusalems räddning. Esca blickade med orubbadt lugn frår den ena till den andra, Honom föreföl hela saken endast såsom en vanlig pligt. vid hvars uppfy!lande han onekligen skulle utsätta sig för en fara, som Calchas dere. mot icke skulle behöfva frukta. Han var fullt villig att gå, ehuru han å andra sidar icke kunde undgå att tycka, att Calchas skulle vara en vida lämpligare person än ban för en sådan beskickning. Han kunde icke ana den trolöshet Eleazar hade i sin net och som nu medförde sitt straff i då qval han led för sin broder. Jag är färdig?, sade han lugnt. ?Nej, du skall inte gå7, upprepade Oal chas, i det han på samma gäng skarpt be trakiade sin broder. ?Jag säger dig, Elea gar?, tillade han med gnistrande ögon oct höjd ton, att jag inte vill stå bredvid oct äse ett dylikt mord. Såsom en förrymc slaf skall Esca ohörd bli dömd till döden. Deremat skall man utan tvifvel behandle mig, i min egenskap af en tredens budbä rare, såsom en ärad gäst. Om du framhär dar i ditt beslut skall jag med våld hindre dig från att genomdrifva det. Jag behöf ver bara hviska åt stora rådet att Eleaza håller på att drifva hemliga stämplinga med fienden utanför vallarne, och det för alltid slut med Ben-Manahems hus, Och buru länge skulle väl zeloterna efter en så. den upptäckt vilja lyda sin anförare? Nej. min broder, en sådan missämja kan aldrig