ende, är aldrig fråga. Hon utöfvas af embetets innehafvare, och Stahl uttalar med fullaste medvetande uttryckligt. att äfven den lutherska kyrkan måste ettersträfva ett ökumeniskt episkopat och en listorisk embetets kontinvitet. Han ger Puseyterna fullkomligt rätt deri, att de upptagit detta katolska drag. På läran om rättfärdiggörelsen genom tron allena vill han ingalunda lägga den vigt, som Luther tillmätt henne; utan betecknar fast mer som en ensidighet hos den store reformatorn att härleda allting ur denna medelpunkt, och förklarar det vara en förderflig riktning att upplösa sakramenterna och cembetets fullmakter i blott tro, och att ej nog akta kyrkans yttre byggnad och sammanhängande artikulation. Han kallar det en ensidighet hos gammal-protestantismen att ha afbrutit den historiska kontinuiteten. För honom äro Gregor VIL, Innocens HI, Pius VII icke bilder at anti : krist, utan Kristi utvalda verktyg. Med synnerlig ifver antar han sig påfvedömet vid hvarje tillfälle. Han förklarar den konservativa ri ningen såsom längtan från det menskligttill det gudomligt-bindande, till den verkliga sanningen gentemot individuella öfvertygelser, till institutionernas magt gentemot majoriteterna. Han gör ett verkligen smädligt bruk af ordet gudomlig. Denna synd mot andra budet genomgår hela hans system. Han isolerar denna sudomiighet, alldeles som katolska kyrkan, på en mängd punkter, som ligga inom ändlighetens område, på stånd, inrättningar, läror, som utan vidare upphöjas till absoluta d. ä. förgudas, och han skiljer sig blott deri från henne, avt han utsträcker denna hedniska förgudning äfven till kungamakten och småherrarnes privilegier. — En indisk folkskald. För någon tid sedan afled i Tanjero Ostindiens största infödda kristna skald. Nedanaiyagam Sastri, i den höga åldern af 91 år. — Minnesvård åt Beranger. För att hedra den oförgätlige chansonnieren Berangers minne, kommer ett monument att resas i Paris, för hvars åstadkommande en af åtskilliga litterära och konstnärliga storheter bestående komitå bildat sig. Ordförande är baron Taylor, vice ordförande Legouve. — Minnesvård åt O Connel. Den 8 dennes lades i Dublin grundstenen till en minnesvård åt den bekante irländske agitatorn OConnel, vid hvilken högtidlighet ett stort festtåg hölls. — En kolossal bildstod af Columbus skall resas på en af de offentliga platserna i Paris, hvilken bildstod kejsarinnan Eugenie uppdragit åt italienaren Vela att utföra. — Intressant fynd. I den gamla regeringsbyggnaden i Munchen har man nyligen, vid kultusministerens förflyttning till dess nya embetslokal, i en referents rum under gamla handlingar funnit 23 taflor, målade på trä, koppar och duk. Flere sakkunnige ha förklarat dem ra ganska värdefulla, och bayerska statsministeren har infordrat utlåtande deröfver. -I Oktober månad blir det tjugufem år, sedan — ljusbildskonsten upptäcktes af Daguerre. Fotografiska sällskapet i Wien ämnar fira detta ubileum med en högtidlig sammankomst, vid ivilken festtalet kommer att hållas af fysikern, riddaren von Ettinghausen. — Gounod på dårhuset. Den olyckhge kompositören al Faust befinner sig nu på Bicttre, därhuvset i Paris. Det lär ännu vara hopp om, att hans sinnessjukdom ej är obotlig. et på: stås, att den ringa framgång. hans nyaste opera Mircille rönt, 1 högsta grad upprört den alltid mycket lättretlige och känslige mannen, och att letta skall vara orsaken till hans sinnessjukdom IDRE