Aftonbladet – 13 augusti 1864, sida 2

den jemte en trupp af de utvalda krigare, som hade bevittnat och deltagit i hans bragder. Från det galleri, som gick omkring gården, såg Mariamne honom träda dit in i spetsen för hennes fors-vänner, hörde huru fadern i allas närvaro tilltalade honom med ord af tacksamhet och lyckönskan, samt såg slutligen huru han förde den unge krigaren bort med sig för att samtala med honom i ensamhet och förtroende, Flickans hjerta klappade häftigt, och dunkla Jörhoppningar, hvilkas anledning hon knappast sjelt skulle kunnet förklara, bemäktigade sig hennes själ. Hon älskade honom af innersta hjerta; de sofro under samma tak och åto vid samma bord, och i trots af de faror, hvilka hon nu var van att dagligen möta, möttes de hvarje dag. Detta var emellertid icke nog; någonting fattades henne ännu; och derför säg hon honom gå bort med fadern utan att sörja öfver förlusten af sitt vanliga korta sammanträffande med honom och af det enda tillfället att få tillhviska honom sina innerliga lyckönskningar -— hon sörjde icke der öfver, emedan de dunkla förhoppningar, som föddes inom henne, tycktes loiva henne en högre lycka än hon hittills hade vågat tänka sig. Eleazar tog hjelmen från sin panna och antydde Esea med en gest att göra det samma. Derpå fyllde han en pokal med vin, tömde den begärligt till hälften och räckte den derpå till sin följeslagare. Un der ett par minuter gick han fram och till. baka, ännu alltjemt bärande sin bröstplå och med svärdet hängande vid sidan, djup! försänkt i tankar, innan han plötsligt vände sig till sin följeslagare, lade sin hand pf hans axel och sade: